Ännu en konstig dag jag tilldelats
Den fick utstå nedlåtande blickar i fikarummet.
"Tillagar du aldrig din mat?"
Bara för att jag haft rå korv med mig två dagar i rad betyder det väl inte att jag aldrig tillagar min mat?
Det tickas och tackas runt mig ständigt i dessa dagar när jag sitter av min tid på arbetet.
Bara för att min klocka har stannat och inte alls är i fas med det tick-tack-ande som vore lämpligt.
Varför är det ingen som förstår att tick-tacket inte biter på mig.
Generad var ett milt uttryck för tillståndet jag var i i slutet av eftermiddagen på jobb.
Jag brukar ofta få mig uttryckt som en rättfram människa som pratar mer än hon ibland borde, och utan någon vidare eftertanke.
Men en sådan rättfram människa som jag råkade på idag var t.om. jag oförberedd på.
Och med tanke på att jag skall tillbringa även morgondagen med personen i fråga så blir jag lite nervös.
Var detta verkligen en invit eller försökte han skrämma mig?!
Eftersom karlen är ett stort uns dryg och väldigt mycket sthlm så är han alldeles på tok mycket utanför ramarna för mitt tycke.
Chili con carne skulle tillredas i mitt kök idag.
Duktigt duktigt borde alla utbrista nu.
Men efter bortknatande till affären och när kassen står på köksbordet slår det mig.
Jag glömde bönorna.
Hävde i morgonens överblivna bönor till coscoussalladen.
Behöver jag säga mer än att det smakade urk och blä?
Nåja, imorgon blir det chickenwings på Harrys innan de underbara hösttonerna av Winnerbäck.
There are six billion people in the world
That's a fact,
It's a thing we can't deny
Like the fact that I will love you till I die.
We are twelve billion light years from the edge,
That's a guess,
No-one can ever say it's true
But I know that I will always be with you.
I'm warmed by the fire of your love everyday
So don't call me a liar,
Just believe everything that I say
There are six billion people in the world
More or less
and it makes me feel quite small
But you're the one I love the most of all
We're high on the wire
With the world in our sight
And I'll never tire,
Of the love that you give me every night
There are nine million bycicles in Beijing
That's a Fact,
it's a thing we can't deny
Like the fact that I will love you till I die
And there are nine million bycicles in Beijing
And you know that I will love you till I die!
I saknad av motivation
Det är illa för att vara Beez. Skratt är mitt kännetecken.
Ingen motivation att göra någonting.
Det är heller inte likt mig.
Rastlöshet och hyss är två av mina vanligaste slagord.
Idag finns ingenting.
Lyssnade på en presentation, som en vanlig dag hade varit av största intresse för min del. Gång på gång försvann jag in i min bubbla. Snapping out emellanåt för att inse att jag helt tappat tråden.
Hjärnan och själen har en gemensamt igentingdag idag.
Tankar rör sig i mitt huvud utan kontroll. De flackar fram i dagsljuset fastän jag försöker gömma dem längst in i cellerna så att de så småningom helt glöms bort.
Jag hatar när jag inte kan smula sönder dessa små irriterande tankar till ett fint pulver som sedan kan blåsas bort med en lätt pust. Sprida dem för vinden.
Men inte idag.
Min tanke har hela denna dag varit att träna bort dem.
Träna tills man nästan stupar har alltid fungerat för mig.
Men inte ens det känns motivarat idag.
Vart skall jag ta mig till när tankarna fastnat i min bubbla?
Jag vill inte sticka hål på den. Då kan jag ju riskera att jag själv pyser ut.
En alldeles perfekt lördag
Upp kom jag dock.
Jyggen tog mig till en av två snälla pojkar som skulle slita under mitt befäl denna dag.
Släp hämtades.
Andra pojken väcktes och plockades upp.
Soffa och bokhylla kånkades ut i släp och kördes till tippen.
Brum brum till möbelaffären. Får soffan verkligen plats i släpet? Långa pojken mätte sig med emballerad soffa, lade sig sedan raklång i släpet. Jomenvisst får fina soffan plats.
Glad att jag inte heller var en pojke som skulle få in ny fin soffa genom litet litet trapphus och liten liten dörr.
Men till sist stod den där.
Skepp sänktes och biskvi åts.
Fotbollstitt, öl och bowling beslutades.
Snabbt besök på systembolaget visade att helgen inte alls skulle bli ölfri.
Sedan kom min pojke.
Thaiboxning skulle ses i sporthallen bestämdes.
Jag vill också brörja med thaiboxning. Skit coolt.
Fina pojkar med tighta kroppar.
Fina tjejkroppar också om du frågar mig. Armar är fint.
Pizza intogs och öl dracks.
Jag är sämst på bowling. Stryk av en tioåring känns si så där va.
Men roligt hade jag.
Tänk vilka underbara vänner jag har. Så glad jag är att jag har er.
I am an asphalt flower
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down
I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me
Release me
I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Release me
En alldeles vanlig dag i mitt liv
Sedan var den morgonen stressad till max.
Kaffet rann ner på 2 sekunder.
Efter en språngmarch till parkeringen fann jag jyggen iklädd rimfrost. Bara att plocka fram isskrapan.
Tävlade mot en tant med bilen parkerad rumpa mot rumpa mot jyggen.
Vi sneglade mot varandra. Sen gick startskottet.
Jäklar i det vad jag skrapade. Sen kastade jag min handlöst in i jyggen.
Jag vann!
Race mellan bilarna på väg till jobb.
Nästan i tid......
Efter en sedvanlig kaffe i fikarummet skulle arbetskläder iklädas.
Var är mit id-kort?
Lägger det alltid mitt på bordet framför mig. Men nu, borta....
Går med Simmis in i omklädningsrummet och tar på arbetsoutfiten.
När jag kommer in på avdelningen möts jag av en gigantisk jätte Beez uppkopierad på ett gigantiskt jätte papper.
ID-kort upphittat. Lämnas ut mot beskrivning.
Dagen på jobb förflöt nästan smärtfritt. Kastade en latexklump i pungen på en arbetskamrat.
Spelade schlager i ren djävulskap för att irritera min omgivning.
Köpte en soffa på vägen hem.
Tja, det kan väl behövas.
Ett soffbord köps imorgon.
Ett stenhårt cykelpass på gymmet. Söt pojke på hojen bredvid. Aldrig sett honom förut.
Hemma kom jag på att klippa naglarna innan jag hoppade in bakom duschdraperiet.
Gick bra ända till sista lillfingernageln.
Plums!
Nagelknipsaren i toastolen.
Hmmmm.
Ner med handen. Jag döööööör nu. Klöks klöks klöks klöks.
Tvättar mig och knipsaren med okristligt massa tvål.
Klipper sista lillfingernageln.
Hoppar in i duschen.
Här är jag nu.
Over and out amigos.
En tröttsam dag
Synd om lilla jags huvud idag.
Jag lyckades med en uppgift som ingen trodde idag på jobb iaf. Imponerade på grabbarna gjorde jag.
That´s the way to go Beez.
Sen lagade jag en skakmaskin som inte skakade som den skulle. Nu skakar ska´kmaskinen skakande skakigt så fort man ber den om det.
Fy vad trött jag är.
Ögonen går i kors och fingrarana slinter på tangentbordet.
Skulle egentligen bara ut en sväng för att svara på ett ytterst viktigt mejl.
Sleep tight mina kära vänner.
Frågan är om jag hinner stänga av datorn innan jag faller i koma.
Snart dags att stiga upp igen ju.
Over and out.
Så är vi bakis igen, mitt huvud och jag
I och för sig har det lagt sig lite framemot kvällningen.
En och en halv liter mjölk är det som botar min baksmälla varje gång.
Undrar varför jag känner ett sådant sug efter just mjök.
Gårdagens partaj var helt out of controll. Gin är inte alls min grej.
Sen cyklade jag vilse på hemvägen. Irrande långt utanför mina hembygder.
E snäll pojke följde mig en bit på vägen, kånkandes på den röda faran. Han tappade den några gånger på vägen, hade nog med att ha styrsel på sina egna ben.
Ytterst komiska måste vi ha sett ut där vi lallade på vägen.
Sen vände han om, eftersom han bodde180 grader åt motsatt håll. Det var då jag kom på villovägar. Jag går alltid vilse i fyllan och villan. Skall inte lämnas utan uppsyn.
Idag har möbler kånkats in i min lya. Arvegods har övertagits från syster stor. Ett vackert bord som skall placeras i vardagsrummet. På köpet kom nya köksstolar. Togs tacksamt emot då det hos de nuvarande finns en osittbar. Mr A skulle stå på den vill jag mig minnas och ett kabrak hördes.
På grund av tokbakfylla idag har inte de gamla stolarna burits nedför trappen utan står kvar och i vägen.
Arvet står mitt på golvet. Det får inte plats nämligen. Möbler måste placeras om och endel mösjligen förkastas till källaren.
Vad gör Beez i detta virrvarr av möbler och saker att ta itu med?
Hon lägger sig under en filt i soffan med en bok, rostade mackor och rabarberte.
Det finns ju en dag imorgon.
Om jag inte hade arbetat från sju på morgonen till tio på kvällen så hade jag kunnat ordna det då.
Helvetesdag imorgon.
Jag skall nu ha en nykter månad tänkte jag.
Nej det är inte bara en bakissöndagstanke.
Det är definitivt dags för det.
Tillbaks till bokläsandet och godiset.
Imorgon är en annan dag.
Det var ankan
Die drei Kollegen und isch gjorde revolt idag. Vi rymde från arbetsplatsens fångenskap redan halv två. Ett Men men men var resten av avdelningens befolknings lama försök att stoppa oss. Men vi såg solens härliga strålar som reflekterades mot glaset och inget kunde hejda oss.
En parantesus idag är att världens underbaraste arbetskamrater måste finnas på min arbetsplats. Dagen idag har bringat fram gapskratt efter gapskratt, så att dagens stundande besök på gymmet tycks ytterst onödigt då magen värker av skrattkramp.
Klick på sönderscrollade fingrar rekommenderas.
Nåväl. Jyggen bar mig till Biltema för ett tappert sökande efter cykelbelysning. Attans vad mörkt det är och oroväckande hur snabbt det varma solskenet blir isande kallt höstmörker.
Smygandes i hyllorna bland alla gubbar i jakt på bilbatterier och muttrar hittade jag något alldeles för gulligt för att ligga i en hylla i männens paradis.
En rund vacker badrumsmatta med en anka på.
Men den gula ankungen på blå botten var kanske ett bottennapp.
Väl uppsliten ur plasten når dess fasansfulla odör mig. Varför känns denna lukt så bekant.
Sex. Gammalt sex luktar ankan.
Hujeda mig.
Så alla som skall berika mitt badrum med ett besök bör ha i åtanke att det inte är jag som haft hejdlöst sex på golvet i badrummet.
Det är ankan som stinker.
In the mighty jungle with Beez
Snygg parkering snett över en ruta på den stora parkeringen. Spurt in mot entrén. Halvvägs, en plötslig tanke klickade Låstes jyggen in från alla farliga kidnappare av små jyggar? Tvärvändning. Nej nej. Självklart stod stackarn oskyddad mot busar.
Entrén passerades denna gång.
Ölen köptes mot ett skratt då identifikations handlingen visades. Vaddå?! Ser jag så gammal ut nu att jag inte behöver visa upp mitt åldersinnehavandebevis? Hua mig.
Klirrande påsen gled med sin bärare in bland jungeln av slingrande syreutsläppande växter. Svårt svårt att välja mellan alla dessa olika arter. De har olika behov av uppmärksamhet och ömhet insåg jag till min förundran.
Men då mitt stackars lilla huvud blev alldeles yrsligt av all ny spännande information, plockade jag ut några vackra speciella växter på måfå.
Väl hemma fick de bosätta sig i fina krukor och intaga sin hedransvärda plats i fönsterkarmen. De gamla växterna, tittade avundsjukt på deras fina gröna klorofyllmustiga blad. Själva innehar de ett färgschema mer åt det gul bruna hållet. Några stackare som gjort sitt bragdes tom om livet och förflyttades till sophusets mörka boning.
Rask promenad till gymmet och den skräckinjagande spinningcykeln.
En timme senare släpptes jag ut. Läskigt svettig och fruktansvärt äcklig.
Ännu en rask promenad. Ramlade ner för källartrappen och kastade in två veckors tvätt i maskinerna.
De bearbetar mina smutsiga bakteriefyllda kläder i denna stund.
Sitter vid mitt skrivbord och beaktar min jungel.
Undrar hur länge det dröjer innan dessa vackra växter får möta sophusets vrede och mörker?!
Sleep tight.
Over and out my beautiful ones.
Tomhet
Ögonen är igenbommade av alldeles för många tårar. Men de verkar ha runnit förbi nu. Har ingen ork att låta dem rulla längre.
Kroppen är matt efter timmar av fejande och bortstädande. Alla bevis är nu röjda ur vägen.
Damp ner i soffan för att gömma mig i en lättsam bok. Men när teet kallnat och det enda som återstod av de rostade mackorna var små smulor på fatet, kom olustigheten smygande igen.
Jag är trött. Trött i huvudet mest. Tankar surrar som små ettriga sommarbin. Ibland tror jag att de försvunnit men jag hinner bara vila huvudet en ynka sekund mot armstödet på soffan innan jag åter hör dem. Alldeles för nära. Helt omöjliga att sjasa bort.
Vet att mitt beslut var det rätta. Men ändå är det det värsta jag gjort i hela mitt liv.
Saknar er så förfärligt mycket.
Familjen
Likväl syster stor som jag inte sett på ett tag.
Kusiner lekte och var högljudda och uppspelta.
Söndagsmiddag åts. Kaffe med kaka sattes fram.
Foton bläddrades igenom med åååå va söt hon är.
Promenad genom lantlandskap. Sovande söt bebis i barnvagn gnisslade förbi kossor i hagar och gula vackra träd.
Bror, älskade bror, ser så lycklig ut när han är hemma hos oss. Låter så ledsen när han är på egen hemort. Saknar sin hembygd, sina föräldrar och sina syskon.
Vi saknar dig också så mycket att vi ibland är lite sorgsna.
Efter vår historia tillsammans är vi så sammansvetsade som syskon någonsin kan vara. Försvarar varandra inför alla världens problem.
Ni är de underbaraste människorna i världen.
Vi är aldrig längre ifrån varandra än bandet som binder våra hjärtan tillsammans.
Älskar er så.
Imorgon leker jag igen med banankladdiga syskonbarn.
Livet är underbart.
Dags för mys med pojk.
Over and out.
Sniffa nudelpulver
Eftermiddagen och kvällen igår spenderades med världens sötaste tösabit.
En lång och skön promenad längs vyerna av Laholm. Alla problem vädrades. Goda råd yttrades och skratten ekade bland de fina höstklädda träden i parken.
Maten lagades trots allt gemensamt. Allt flöt bra tills Beez råkade snorta upp nudelpulver i näsan. Hur jag lyckades med detta är ett mysterium.
Die Hard 4 skulle sedan ses uppkrupna i soffan med såväl popcorn som araccsbullar och godis.
Kan påpekas att det var med henne som mitt ytterst allvarliga nyttighetsvad inleddes för mindre än en vecka sedan.
Efter tio minuters spännande film somnar Beez mot vännens axel. Hon lägger en filt om mig och låter mig sova uppkrupen mot henne.
Hur skulle jag kunna finna en mer underbar vän?
Du är bäst gumman.
Satte mig sedan i jyggen för färd i riktning mot den härliga sängen. Flera bitchslapar i ansiktet och stereon på högsta volym och med skrålande stämma, höll jag mig vaken ända tills jag stupade i säng.
Tack för en myskväll.
Tycker så mycket om dig babe.
Kom! Här är världen. Här är livet vi ska leva i.
Gångrace utspelar sig alltid när jag är på väg mot huvudentrén i arla morgonstund. Kombatanterna genar över gräsmattor och mellan bilar. Väl inne i byggnaden görs omkörningar på alla körfält, t.om. i trappen.
Varför har man så bråttom egentligen? Eftersom jag ändå alltid är sen så kan väl inte några ynka minuter ha någon större inverkan?
Likväl strider jag mot tanterna. Slår vilt med handväskan omkring mig och tacklar in dem i väggarna.
Först, först till flexklockan ska jag.
Partyfotografen Beez lade in bilderna från fredagens personalbatalj under gemensam mapp idag. Mången skratt frambringades och det blev idel muntra miner. Kanske någon hastig skymt av ågren.
Sjungit, berättat roliga historier med därtillhörande rörelser, pussat flintar, jagat folk med hattar, irriterat min bordskaveljer, behövt hjälp med att lyfta sejdeln med härligt gult öl. Säg vad jag inte tog mig för denna kväll.
Ett besök på gymmet väntar troligtvis idag. Men det bär emot när vädret så mycket säger att jag skall förenas med det och låta höstvinden rufsa mitt hår.
Finns det förresten något härligare än att bli lekt med i håret? En skön närhet till en annan människa upplevs. Underbart.
Kär kär kär är jag. "Du ser ut att gå på ett rosa moln. Du har varit så glad på jobbet den sista tiden." Fick jag höra av en kollega idag.
Ja, jag är på rosa moln och ja, jag är glad.
Trasselsudd
Jag kastar den förbannade ryggsäcken och hoppar mot skyn.
Orkar inte bära det så jag kastar det åt helvete.
Det är jag, jag och jag inte du som ska styra mina tankar.
Plötsligt finns den lilla strimman av glad Beez bakom hörnet.
Jagar det på flyk, tack vare dig och är återigen back on track.
Jag och söndag
Hon känner efter om det här är att vara fri.
Om det här är ett liv med någon mening i.
Det är ingen som tjatar längre.
Det är ingen här som ber henne att stiga upp.
Är det verkligen du?
Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va.
Men det är som om hon glömt var som var så bra.
Hon har för längesen tappat lusten.
Har för längesen glömt vad som var värt någonting.
Hon minns bara bilder i perferin.
Finns ingen som börjar gräla om ingenting.
Har du sumpat din sista chans?
Är det verkligen du?
Känner efter om livet kan vara lite mer.
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter.
Det är ingen som pratar längre.
Det är sådana dagar som vänder allt upp och ner.
Det är sådana dagar som hela världen sjunger:
Har du sumpat din sista chans?
Är det verkligen du?
Söndagen idag är Beez tänka efter söndag.
Ett tungt ok tycks ha lagts på mina axlar och jag orkar inte bära det just idag.
Jag stampar på samma ställe och livet vägrar gå vidare.
Jag vill så mycket mer. Så mycket mer än det här.
En stor knut i magtrakten. Kan du trassla upp den?
Är detta verkligen jag?
Jobbfest
Getingen sjöngs om och om igen, med alla tillhörande rörelser.
Revben intogs, likaså en jätte god brownie.
Massa konstiga foton togs ur alla möjliga vinklar.
En stenkul kväll med alla arbetskollegor inne i dimman.
O var nog den roligaste.
Utan honom hade det inte blivit någon geting. =)
Och så kommer det en geting
genom luften som ett reaplan.
Och ger dig en liten snyting
mitt under röda kran.
Och så åker han i magen
med ett litet plask,
litet plask, litet plask.
Och så blir man lite dragen,
men pigg och rask,
pigg och rask, pigg och rask.
Nu bär det alldeles strax av mot nästa party. Men till detta partyt skall Beez rasta jyggen och således inte intaga någon alkohol.
Observera alla andra onyktra odrägliga människor, äta maten och sedan köra hem i tid för en luuugn kväll.
Hmmmm. En halvtimme på mig att hoppa ur träningsbrallorna och ikläda mig finkläder och picka upp min babe.
A little less conversation. A little more action please.
Over and out.
Nästa party...
Allt känns så rätt
Just idag känns mitt liv alldeles perfekt.
Jag skulle överdriva big time om jag sa att dagen har varit perfekt. Istället för att trycka på snoozeknappen i morse kom jag åt någon annan, mycket dåligthumörgivande knapp. Istället för att sluta pipa ilsket på mig började klockhelvetet låta så där som det låter mellan radiofrekvenserna. *Ccccchhhhhhhhhhhhhh* Jätte högt. I tron att det var en bombplansattack fick jag panik. Men lyckades till slut få av oväsendet efter att jag dunkat huvudet i sängbordet.
Men ändå vill jag påstå att mitt liv idag känns alldeles perfekt.
Underbara arbetskamrater som alltid piggar upp mig när jag är nere. Ingen kan vara deppig på vår arbetsplats till tonerna av "Don´t worry. Be happy".
Underbart sköna vänner som alltid är redo att underhålla och bli underhållna av de mest hysteriska anfall. En acceptans av att Beez är som hon är, utan förbehåll.
Söt och snäll pojke som tycker om mig trots att jag är knäpp och ibland ovanligt frustrerande jobbig. Jag skulle aldrig stå ut med mig.
Höstens underbara färger finns överallt omkring mig och ger mig ett skönt lugn.
Full av kärlek är jag idag.
Nu är det dags för ett spinningpass.
Over and out my beautiful friends.
Och kom ihåg, ingen är perfekt.
Matlagning
Inte idag förstås. Idag intogs som vanligt mackor med ost och en tallrik yoggi. Men lite wild and crazy blev det trots allt. Solrosfröna håller på att sina och eftersom jag måste ha det i yoggin på morgonen så tog jag ett stort beslut precis. Inga solrosfrön i yoggin ikväll. Istället kom jag på den snillerika idén att smula ner ett digestivekex i yoggin.
Oväntat. Ytterst oväntat. Det ansågs tyvärr inte så uppskattat hos mina smakllökar. (smaklökar, vad är det för ett ord egentligen? Ser de ut som lökar? Luktar de som lökar?)
Så dagens tips från matlagningsgurun är Smula inte kex i yoggin, håll dig till rutiner.
Igår däremot lagades den enda rätten jag kan hantera. En kulinarisk upplevelse utöver dina tidigare matorgier.
Fullkornspasta med köttfärssås.
Den brändes icke vid. Den pepprades inte för mycket, sist tappades pepparkaret i färsen..... Och framför allt så såg t.om. arbetskamraterna att det föreställde köttfärssås.
På min arbetsplats verkar det vara idel gourmekockar. Alla utom jag, och möjligtvis sim, lagar den ena extrema maträtten efter den andra. Tårtor och fikabröd bakas.
Hur tror de att det får mig att känna mig?
Jag, den hopplösa mackätaren, får tårar av skam i ögonen.
Känner mig nästintill mobbad på arbetsplatsen. Kanske skall ta upp det med chefen? Jag måste få upprättelse.
Jag kan inte rå för att min aura stöter ifrån sig all kunskap och finess inom det område som på högstadiet kallades hemkunskap. Ett ämne som jag by the way hade MVG i. Ha ha ha ha vad jag lurade den tanten. Det måste vara det minst rättvisa betyg hon någonsin utdelat.
Well här är gårdagens bedrift. Och yttra inte ett ord. Det kanske ser en aning skumt ut, men det var faktiskt fullt ätbart. Och det bästa av allt. Det räckte till två matlådor. Alltså behöver jag icke utsätta mig för spisens terror idag också.
Se och njut.
