Räkfrossa
Hysteriskt intagande av räkor, kex, ost och bröd har fått konsekvensen att jag åter igen har intagit ryggläge på soffan.
Är det inte dags att gå och lägga mig snart?
Irrandet på maxi slutade, efter ett hysteriskt samtal till mor min, i en styck hushållspappershållare och tre noblesse i olika valörer.
Presentpapper införskaffades. Paketen såg ut som om det var en tvååring som hade slagit in dem. Hur usel kan man vara i konsten att slå in paket?
Händerna luktar fortfarande som en räktrålare. En charmig stank av räkor ligger som en dimma runt mig.
Det är rätt mysigt det där med räkor. Kanske inte stanken då. Men själva pillandet och kladdandet inger en gemytlig atmosfär. Fast när jag tänker efter så är det rätt äckligt. Man sliter av huvudet och drar bort benen, hjärnsubstans (hur stor hjärna har en räka eg?) sprutar ut och benen ligger som på ett slagfält kring tallriken.
Urrrrrk.
Filmer från barndomen ligger i en kasse på golvet nedanför. Kikade en snutt på dem hos förädrarna.
Nostalgiskt.
Tänk vad stora och vuxna alla har blivit i ett nafs.
Kusinen min, ett år yngre, har köpt en gård åt sig själv fick jag höra.
Bara jag kvar som är obotligt icke framtidsseende.
Min plaering sträcker sig just nu så långt som till att det är dags för ett korsord till tonerna av Marit Bergman.
Imorgon startar en godisförbudstävling.
Damn vad jag kommer loosa.
Snälla smurfar, sluta banka i mitt huvud
Först en öl i torra strupen, efter det så kommer supen.
I med vinet, ner med punschen, sist en groggbuffé.
Fy tusan vad jag och mina girlies kan dricka sprit.
Det får jag sota för i dag. Klockan är 12.30 och jdet enda jag har mäktat med är att kravla mig ur sängen och dunsa ner i soffan.
Konverserar med Tuve angående gårdagens bravader. "Va. Nä. Det gjorde jag väl inte. Eller?!"
Kameran konstaterar att Tuve och jag pussades vilt, att jag häppade och showade precis som vanligt och att det slurkades mången flaska.
Regnet skall trotsas efter ett hopp i och ur duschen. Ett besök på maxi inför stundande kalas för firande av mamman och svågern. Maxi därför att jag som alltid har noll planeringssinne och därför ännu inte inhandlat gåvor.
Räkor bjudes tydligen i föräldranas residens.
Bakisbeez måste bli hämtad av fadern pga alldeles för högt alkoholintag igår.
Pinsamt.
Varför kan inte deras yngsta dotter växa upp och sluta med denna spritförtäring?
Kvällen vill jag spendera med mys i soffan. En förfrågan skall läggas till berörd part.
Dags att hitta duschen.
Over and out.
Tops
Som alltid på mornarna satt vi idag och tog en kopp kaffe och snackade lite. Efter typ två minuters konversation tappar jag fokus. Sen efter fem minuter snappar jag ur min bubbla och får ett liten hint om vad diskussionen handlar om och ger naturligtvis mitt inlägg i debatten.
En gemensam *suck* och ett rungande "Men BEA" förklarade att det precis hade sagts....
Senare på eftermiddagen hände det igen.
Denna gång reser sig kollegan upp och går därifrån.
"Hoppsan tänkte jag då..."
Han kommer tillbaka med en påse tops.
Men det är faktiskt inget fel på min hörsel, den är superb. Nästan superhjälteaktig.
Det är mitt fokus.
Efter lång diskussion om huruida jag hade hörselproblem eller inte, kommer nästa bevis på min ständigt återkommande åkomma av bristande i uppmärksamhet.
En tekniker från en firma var på besök för att hjälpa mig i felsökandet av en apparat. En mycket trevlig ung man.
Men när hans utläggningar blev för långa försvann jag, som alltid in i min egen värld. Bubblan slöts om mig och jag var bara där rent fysiskt.
En kollega, som är väl medveten om min åkomma, satt och studerade mig. Jag mmmmmade och jahaade men det var ingen bakom ratten.
När han sedan ställde en fråga snappade jag ur mitt komaliknande tillstånd. Utbrast ett frånvarande "Va?!.
När kollegan bröt ut i ett hysteriskt skrattanfall insåg jag mitt misstag.
Att jag kom igenom min skoltid är ett mirakel.
Jag är en rastlös, praktiskt lagd person.
Lyssna är inte min grej.
Jag pratar hellre.
Spår
Vissa personer träffar man. Känner ett tag. Sedan går man skilda vägar och livet fungerar alldeles utmärkt ändå.
Kan vara någon man behöver just i det stadiet av livet men som senare i en annan situation inte klickar alls.
Personer som man ibland senare i livet sänder en tanke, men tanken är bara flyktig och likaså personen bakom den.
Men det finns människor som sätter spår. Människor som berör. Människor som har en stor plats och en stor mening i ens liv.
Dessa människor finns alltid kvar inom en.
Du är en av mina absolut bästa vänner idag. Jag älskar dig fortfarande och jag vet att du alltid finns där för mig. När jag faller, och det gör jag alltid, finns du där och fångar mig. Gång efter gång.
Vi har sjukt roligt ihop. Vi tjurar på varandra.
Det är dig jag ringer när jag är ledsen. Det är dig jag ringer när jag är hoppande glad. För du är den enda som vet allt om mig. Vet hur jag reagerar när jag mår som sämst, men också hur jag är när jag är världens lyckligaste.
Trodde att vi skulle vara för alltid. Och på ett vis är vi det. Som världens bästa vänner, precis som det redan från början nog var menat att vara. Bandet mellan oss kan aldrig klippas av.
Kommer älska dig för alltid T.
Vi har alltid varit lika. I skolan föll vi för exakt samma pojkar. Krigade om dem fast vi egentligen inte ville.
Vi har alltid klickat på något vis.
Idag fungerar vi underbart ihop. Vi har blivit vuxna och respekterar varandra på ett högre plan. Och vi är fortfarande extremt lika. Vi är i vår bubbla och jag älskar dig gumman. Är vi kanske födda ur samma embyo?
Vissa människor känner man på en gång att där finns något speciellt. Att de berör. Utan att egentligen veta varför.
Klicket finns där.
Jag känner det, gör du?
Tornado
I ett jehuj med blå sparkcykel. *Pliiiiingeling*
Kraschade rakt in i dörren.
Flygande fram i jyggen, med blå fartränder sprutande ut bakifrån.
Drömmande med Kents ledsamma höstdeppmusik svepande förbi ömsint handhållande par utmed Nissan, i ett virrvarr av fallande löv.
Ilsket dragandes snabeldraken varv efter varv i lägenheten.
Energiskt skrubbandes med såväl toaborste som skursvamp på allt jag kom åt i badrummet.
Förvirrat glömmandes köttbullar så att de förvandlas till förkolnade, hårda små klumpar i pannan.
Förbannat pumpandes på ett cykeldäck som jag vet måste transporteras till närmsta mack för ifyllnad av luft.
Noggrannt borstande av tänder så de skall skina blankt vita.
Jag är en levande tornado idag.
Dags för sängen. Ensam i natt betyder ingen tornado där i alla fall, trots att nya lakan är något av det bästa jag vet.
=0)
Over and out.
Sleep tight!
She is a witch
Skrek åt kattskrällena som väckte henne.
Slamrade med disken som hon ignorerat kvällen innan.
Hotade sopsäcken eftersom den var proppfull och inte tagits ut till sophuset.
Tittade snett på dammtussarna som inte hade städats bort.
Sparkade på fotbollsväskan som inte var packad och klar.
Spydde galla över den tomma toapappershållaren som skrattade åt henne där hon satt på toalettstolen.
Eldslågorna har klingat av något efter frukosten som intogs i samband med läsning av lättsam lektyr.
Mp3an är min vän i bussen idag. Inga kommentarer till mina lagkamrater.
Then I´m gonna kick some ass i årets sista sammandrabbning.
Don´t touch me, I will bite.
känns ända in
I tried to be chill but your so hot that i melted
I fell right through the cracks, and i'm tryin to get back
before the cool done run out i'll be givin it my best test
and nothin's gonna stop me but divine intervention
I reckon it's again my turn to win some or learn some
I won't hesitate no more,
no more, it cannot wait i'm yours
Well open up your mind and see like me
open up your plans and damn you're free
look into your heart and you'll find love love love
listen to the music at the moment maybe sing with me
Ah, la peaceful melody
It's your god forsaken right to be loved loved loved loved Loved
So, i won't hesitate no more,
no more, it cannot wait i'm sure
there's no need to complicate our time is short
this is our fate, i'm yours
I've been spendin' way too long checkin' my tongue in the mirror
and bendin' over backwards just to try to see it clearer
my breath fogged up the glass
and so I drew a new face and laughed
I guess what I'm a sayin'is there ain't no better reason
to rid yourself of vanity and just go with the seasons
it's what we aim to do
our name is our virtue
I won't hesitate no more, no more
it cannot wait, i'm sure
(there's no need to complicate
our time is short
it cannot wait, i'm yours
no please don't complicate, our time is short
this is our fate, im yours.
no please don't hesitate no more, no more
it cannot wait, the sky is yours!
well open up your mind and see like me
open up your plans and damn you're free
look into your heart and you'll find love love love love
listen to the music of the moment come and dance with me
ah, la one big family
it's your god forsaken right to be loved, loved, loved, loved
open up your mind and see like me
open up your plans and damn you're free
look into your heart and you'll find love love love love
listen to the music of the moment come and dance with me
ah, la happy family
it's our god forsaken right to be loved loved loved loved
listen to the music of the moment come and dance with me
ah, la peaceful melodies
it's you god forsaken right to be loved loved loved loved...
Drive in
Det är nästan en lättnad, tom för mig att kliva upp i arla morgonstund en fredag. Nja, kanske inte. Snoozade min halvtimme precis som vanligt...
Oftast svävar man hela dagen på små rosa fluffiga moln.
Molnen idag var dock rätt mörka. En konstant huvudvärk tycks ha planterat sig i min stackars hjärna.
Handlade lunch på en restaurang idag som hade drive in. Tre små apor i blus gled in med apambulansen och inhandlade schnitzel.
Varför heter det drive in och inte drive through? Man kör ju genom inte in liksom.
Den högtidliga 25 års dagen för världens snällaste kille firades på Skånskan idag. Tänk vilken aktningsvärd ålder du nu erhålit.
Världens största kram på dej. Födelsedagen är ju passerad sedan ett tag dock.
Göte
Säljaren Göte, 55 plus svarar. Jag presenterar mig fint. Sedan säger jag "Jag skulle vilja beställa gummistroppar." Göte blir först alldeles tyst i telefonen. Sedan lägger han av ett asgarv. "Vad sa du att du skulle vilja beställa?"
På direkten inser jag mitt misstag. Jag förstår vad Göte tror att jag sa. Det tar ett tag för mig att finna ett andra alternativt ordval.
"Ehhhh. Jag skulle vilja beställa gummiband..."
Resten av samtalet fortskrider under ganska mycket skrattanfall från bådas sida.
Jag gjorde nog farbror Götes dag i alla fall.
Det kalla råa höstvädret, med blåst och små regn, inbjuder inte direkt till utomhusvistelse. Men jag måste rensa min överbelastade hjärna.
Hoppas inte all färg rinner av mig i regnet.
Over and out my beautiful friends.
Lycklig
Den ständigt en-halvtimme-sena-Beez måste lära sig att kliva upp på morgonen precis som alla andra som arbetar där jag spenderar mina dagar. "Här ser vi till att utnyttja flexramarna till fullo" har numera blivit en standard kommentar från min kollega. Visserligen sägs det med en riktigt stor glimt i ögat, men som de gamla indianerna brukar säga, ingen rök utan eld.
Att jag sedan sitter som en paralyserad daggmask framför datorskärmen tills frullekaffet runnit ner i min strupe, får nog inte min appearance att se bättre ut.
Imorgon måste jag vara i tid. Kurs i Varberg med start i arla morgonstund. Då bilen går från Halmstad prick 07:15 och är maxbelastad med glada, morgonpigga kollegor så måste jag kliva upp när klockan skränar. Att snooza en halvtimme går alltså inte.
Så kom igen gumman.
Just idag är jag en väldigt lycklig människa.
Halmstad idag känns inte så instängande och nedtryckande. Tvärtemot känns det ganska rätt. Hösten har börjat jaga ner löven från träden och luften är klar och kall.
Jag får lust att göra något på riktigt för en gångs skull.
Göra min lägenhet mer här-vill-jag-faktiskt-bo-aktig. Just nu är den en del av en passerad tid. Dags för en ny lya kanske. En lya som är min och framtidens, inte ett eko av redan använt material.
Planera höstens resa kanske. Hösten är en restid för mig. Så många städer jag vill promenera mig igenom, London, Paris, Venedig, Rom och Dublin.
Jag mår bra.
Längesedan jag kände att kompassen inte snurrar runt utan en aning om vilken väg den skall visa.
Någon sade att jag jag måste hitta mig innan jag kan hantera någon annan i mitt liv. Jag tror jag var tvungen att göra mig av med det som inte var jag för att jag skulle kunna andas.
Och plötsligt känner jag höstens klara kalla luft fylla mina lungor.
Jag är glad att jag finns.
Och jag är ännu gladare att du finns i min bubbla.
Rymma
Tänk att bara packa en ryggsäck. Ta med sig tandborste, plånbok och möjligtvis ngt ombyte av kläder. Sen bara sticka.
Långt härifrån.
Det är inte mycket jag behöver för att klara mig.
Tänk vad mycket saker jag har som jag inte behöver.
Sällskap skulle jag nog ändå vilja ha. Rymma alldeles ensam hade nog inte varit speciellt kul.
Någon att lifta med.
Någon att kura ihop sig med på ett halvtaskigt bed and breakfast.
Någons axel att luta sig mot på tåget.
Någon som håller om mig när jag längtar hem.
Någon som torkar mina tårar.
Någon som skrattar med mig.
Någon som upplever med mig.
Eller så rymmer jag bara från den här stan. Bort från alla människor jag tröttnat på och alla gator jag vandrat alldels för många gånger.
Till en ny stad. Med nya cafeéer att upptäcka och nya vägar att gå.
Trött på Halmstads återvändsgränder.
Jag tänker rymma, vill du följa mig?
Finna vår väg?
I wanna know you inside out
the biggest lie you ever told - your deepest fear 'bout growin' old
the longest night you ever spent - the angriest letter you ever sent
the girl you swore you'd never leave - the one you kissed on new year's eve
the sweetest dream you had last night - your darkest hour, your hardest fight
i wanna know you - like i know myself
i'm waitin' for you - there ain't no one else
talk to me baby - scream and shout
i want to know you - inside out
i wanna dig down deep - i wanna lose some sleep
i wanna scream and shout - i wanna know you inside out
i wanna take my time - i wanna know your mind
ya know there ain't no doubt - i wanna know you inside out
the saddest song you ever heard - the most you said with just one word
the lonliest prayer you ever prayed - truest vow you ever made
what makes you laugh, what makes you cry
what makes you mad, what gets you by
your highest high, your lowest low - these are the things i want to know
i wanna know you - like i know myself
i'm waitin' for you - there ain't no one else
talk to me baby - scream and shout
i want to know you - inside out
i wanna dig down deep - i wanna lose some sleep
i wanna scream and shout - i wanna know you inside out
i wanna take my time - i wanna know your mind
ya know there ain't no doubt - i wanna know you insideout
i wanna know your soul - i wanna lose control
c'mon n'let it out - i wanna know you inside out
ya gotta dig down deep - i wanna lose some sleep
i wanna scream and shout - i wanna know you inside out
tell me everything...
Pissdag
Världens sämsta humör har drabbat mig idag.
Jag har bråkat med varenda apparat jag tagit i mina händer idag. Gjorde mina kollegor vansinniga med mina aggressiva hot mot döda ting. De har fått hjälpa mig med precis allt idag. Skänker dem, trots mitt förbannade tillstånd, en tacksam tanke.
Just idag förstår jag varför jag inte kan dela mitt liv med någon. När dagar som denna inträffar, vilket sker pretty often, måste jag få vara alldeles ensam och instängd i min lägenhet.
Jag hugger på allt. Svarar inte på tilltal. Ger sarkastiska ilskna blickar åt alla jag möter. Slår på skärmar, möbler och apparater. Svordomar, suckar och aggressiva skrik kommer ur min söta mun utan att jag märker det.
Jag är en fruktansvärd människa dagar som denna.
Borde låsas in i min lägenhet med en tvångströja och munkavle.
Vad har givit mig detta icke tolererbara humör denna dag?
Jag har absolut ingen aning.
Jag kan vakna glad och lycklig och nynnandes på en trallvänlig låt.
Men jag kan också vakna förbannad och spy ut galla redan när jag slår upp de blå ögonen.
Och nu bär det av till träningen. Stackars satar som skall behöva möta mig idag.
Jag hoppas på att en betydligt trevligare och gladare Beez slår upp ögonen imorgon. Det är ju ändå fredag...
Morrrrr på er allesamman idag.
Klick
Jag blir sprallig och lycklig. Hoppar fram genom vardagen med ett fånigt leende som inte vill ge med sig.
Jag är kär.
Det finns de som säger att de aldrig blir kära. Att de har jätte svårt att falla pladask för någon. Stackars er.
Jag faller hela tiden. Inte pladask kanske. Då krävs det förhållandevis mycket. Jag är en av dem som kan bli kär i en människa på tio minuter. Detta kan dock sedan raseras de efterföljande fem minuterna.
Detta är jätte härligt. Pirrande ögonkast och leenden. En blick som dröjer kvar lite för länge.
Men det kan vara ack så jobbigt för det medför att jag aldrig är nöjd. Ständigt söker jag nya blickar att möta, nya leenden att besvara.
Kan också vara så enkelt att jag ännu inte träffat min mr Right. Eller så har jag träffat honom och allt som behövs är att jag slutar söka och för en gångs skull engagerar mig tillräckligt så att ett förhållande kan överleva.
Jag väntar ständigt på klicket. Ibland tror jag att det klickar. Ibland klickar det faktiskt på riktigt, tror jag. Tills klicket övergår till ett irriterande hackande. Ännu har jag inte hittat någon som fortsätter klicka på ett skönt sätt. Vissa stunder kan klicka medans andra hackar, spottar och fräser.
Undrar om jag någonsin hittar han som klickar på riktigt. Lite hackande står jag ut med, men ett motorhackande utan olja att smörja med, det klarar jag inte av.
Tills dess går jag runt och är kär.
Jag är
Jag är sprallig.
Jag är ensam.
Jag är älskad.
Jag är hatad.
Jag är en i gänget.
Jag är högst.
Jag är minst.
Jag är pratsam.
Jag är störd.
Jag är kär.
Jag är sorgsen.
Jag är hopplös.
Jag är hoppfull.
Jag är nyfiken.
Jag är lycklig.
Jag är för mycket.
Jag är nöjd.
Jag är på väg.
Jag är jag.
Vem är du?
