Pladdran

Bakfylledagen är snart till ända.
Hysteriskt intagande av räkor, kex, ost och bröd har fått konsekvensen att jag åter igen har intagit ryggläge på soffan.
Är det inte dags att gå och lägga mig snart?

Irrandet på maxi slutade, efter ett hysteriskt samtal till mor min, i en styck hushållspappershållare och tre noblesse i olika valörer.
Presentpapper införskaffades. Paketen såg ut som om det var en tvååring som hade slagit in dem. Hur usel kan man vara i konsten att slå in paket?



Händerna luktar fortfarande som en räktrålare. En charmig stank av räkor ligger som en dimma runt mig.
Det är rätt mysigt det där med räkor. Kanske inte stanken då. Men själva pillandet och kladdandet inger en gemytlig atmosfär. Fast när jag tänker efter så är det rätt äckligt. Man sliter av huvudet och drar bort benen, hjärnsubstans (hur stor hjärna har en räka eg?) sprutar ut och benen ligger som på ett slagfält kring tallriken.
Urrrrrk.

Filmer från barndomen ligger i en kasse på golvet nedanför. Kikade en snutt på dem hos förädrarna.
Nostalgiskt.
Tänk vad stora och vuxna alla har blivit i ett nafs.
Kusinen min, ett år yngre, har köpt en gård åt sig själv fick jag höra.
Bara jag kvar som är obotligt icke framtidsseende.
Min plaering sträcker sig just nu så långt som till att det är dags för ett korsord till tonerna av Marit Bergman.

Imorgon startar en godisförbudstävling.
Damn vad jag kommer loosa.