Beröm
Utkommen därifrån förstod jag inte riktigt hur det hade gått till.
Fler ansvarsområden som jag inte riktigt begriper hur han vågar lägga på bubbelBeez och fler kurser och utbildningar inbokade inom område som jag inte trodde att jag skulle få tillåtelse att arbeta inom.
Beröm över hur snabbt jag kommit in i arbetet och i gruppen.
Inget att klaga på.
Du hinner ju med att göra betydligt mer än vad jag trodde du skulle.
Glad glad glad blir Beez när hon inser att hon inte bubblar bort allt utan faktiskt imponerar på någon.
En alldeles sagolik vuxenhetsdag
När släkt tågar in på lördag vet jag även att fina självutvalda vinglas kommer att finnas i min ägo.
En mycket fin bjudning av er, mina söta vänner, innehållande den godaste av chokladtårtor, glöggte samt en namngiven pfefferkuchen.
Ni är världens underbaraste små rackare, det hoppas jag att jag sade nog med gånger för att det skulle komma fram till era hjärtan.
Kvällen avslutades lite bisarrt (hmmmm, hur stavas det...?!) med ett självförvållat bränt, icke menat, stinkande syltkok av vinglögg.
Stanken finns fortfarande i min lya och slog emot mig när jag ankom från arbetet.
Hur kan man disträa bort att man satte en kastrull med glögg för värmning på spisen så till den milda grad att det blir rökutveckling?
Om min farmoder skulle ens ana vad jag kommer investera mina födelsedagspengar givna från henne i, (Eftersom jag förmodar att det är det som hennes gåva kommer bestå utav) så skulle hon svimma av utan det minsta tvivel.
Inte ens till min mor vågar jag knysta detta känsliga ämne.
En tatuering är bestämt och nästan klarskissad i huvudet. Den skall väga upp den tidagare gjorda bilden som pryder min kropp.
En söt djävul skall ställas mot en ängel som är "full i fan". Full-i-fan-ängeln skall pryda området mellan mina skulderblad och tid skall beställas på Freitag.
Snart dags för att vinna Tour de France.
Kagbag
Inhandlingslistan var strukturerad. Varorna uppspaltade.
Efter ett svettigt spinningpass kutade jag anfådd in iaffären. Handlade mina ingredienser till kagbaget.
På hemvägen kom jag på att jag ändå inte handlat allt som stod på listan.
Lilla bubbelbeez...
In i duschen. På med mössan. In i jyggen. In i affären. Handla varor. Hem. Smälter smöret på spisen. "Blanda i mjölet." Om jag hade inhandlat något mjöl. Drar smöret av spisen. På med mössan. Över gatan till liten liten utländsk butik. Köpa mjöl. Hem. Baka klart kakan.
Jag är helt övertygad om att jag någon dag. Vilken som helst nu. Kommer jag glömma bort mig själv.
Kan man nå den nivån av disträhet?
Jag torde vara den lilla mygga på jorden som är närmast till hands iallafall.
Resultatet blev nog bra. Hoppas jag iallafall. Kan ju inte tjuvsmaka. Den skall medtagas till jobb imorron.
Men med ett innehåll av coklad, valnötter och mosad banan, hur skulle det kunna smaka annat än sagolikt?
För sliskigt?! Fuck off.
Over and out and good night.
Kallt om arslet
Min nya vana att promenera till jobb håller i sig fortfarande.
Det trodde ni inte va?!
Varje morgon träffar jag Juliet någonstan längs vägen. Det som förundrar mig litet är att det sker allt närmre och närmre min bostad för var dag som passerar.
Hmmmm. Detta kan ha flera olika orsaker då det finns flera olika variabler i ekvationen.
1. Juliet springer snabbare och snabbare för var dag som går. Bra om det är så, då vinner hon säkert det där maratonet hon tränar inför.
2. Vägen blir längre och längre för var dag som går. Det vore bra för min del, då får jag ju mer och mer motion.
3. Juliet fuskar och springer en snävare och snävare runda för var dag som går.
4. Beez sover allt längre på mornarna.
Jag kan inte på egen hand klura ut denna ekvation. Får fråga Juliet när vi möts på vär färd imorgondag igen.
En smart termometerlös Beez gick ut utan vare sig vantar och mössa idag. Med endast en t-shirt under en tunn jacka. Det är minus ute kan jag berätta. Frös arslet av ,ig både dit och hem.
Imorron är det mössa på.
Brrrrrrr.
Blopp ville idag fylla min mun med wienerbröd för att hålla mig tyst.
Det var utbildning.
Och jag behöver ju inte förklara mitt beteende på stilasittande events.
Tyst tror jag budskapet var.
Imorgon är det den stora dagen.
Halvvägs till 50.
Hujeda mig.
Over and out amigos.
Okej. Det kanske inte ser aptitligt ut just på denna bild. Jag kan ha förvanskat det lite i min kamera.
Men det är mat. Riktig mat. Ser ni det?!
Mössa på
Dagen utvecklade sig väl.
Vid halv två tiden ringde mamman och inbjöd mig än en gång till söndagsmiddag i föräldrarhemmet.
Nytt rekord slogs i bemärkelsen att ta sig genom duschen, i kläderna, in i bilen och hem till barndomsbyn.
Mamman hade strukit alla julgardinerna och förberett ljusstakarnas uppståndelse ur vår-, sommar-, höstdvalan.
Ofta kan jag och min mor promenera varandra rätt bra på nerverna.
Jag med mina sarkastiska kommentarer, oavbrutet pladdrande skitsnack och totala avsaknad av vilja att uppfylla hennes önskan om min framtid.
Hon med sina gammalmodiga åsikter, oavbrutet suckande och med sina, ändock i största välvilja, försök att få mig att inse mitt eget bästa.
Men idag tog vi t.om. en kaffe på maten och diskuterade hur, främst mitt men även deras liv, utspelar sig för tillfället.
Nu avslutar jag den nästan rastlöst lugna helgen i soffan med tända ljus och en deckare.
Mor min är världens bästa mor, men hon förstår inte hur det står till med sin dotters uppfuckade känsloliv.
Förmodligen är hon dömd till ett liv i bergochdalbanans tecken.
Ingen normal människa står ut med mig och mitt behov av att söka strid och reaktioner.
Jag drar vart förhållande till sin spets och sedan finns inget annat än att putta det över kanten.
Aldrig tillräckligt
Efter en lugn kväll med mor och far, några varma mackor och en bra film, vaknade jag totalt utvilad klockan halv tio. Efter en slurk kaffe och lite yoggi tog jag på mig mössan och mp3an. Med min gladmusik i öronen gav jag mig ut på långpromenad i höstrusket.
Skönt uppfriskande väder till en början. Sedan duggregn. Sedan hällregn. Sedan hagel.
Ett samtal under denna promenad fick mig en rejäl tankeställare.
T ringde. Han lät inte riktigt som vanligt. Så efter updaten av vad som hänt i våra liv sedan igår, frågade jag hur det stod till.
Han hade egentligen fattat beslutet på egen hand. Ville bara ha mitt stöd.
Då jag sedan länge uttalat min åsikt i ärendet så kändes det bara som en upprepning av tidigare sagda ord.
Men något han sa fick en konstig känsla att suga sig tag i mig mage.
"Det kanske är lättare för dig eftersom du aldrig tyckt om någon så mycket att det gör ont att lämna dem"
Att lämna någon är väl alltid jobbigt. Men det har alltid kännts rätt för mig.
Någon sa en gång till mig att jag aldrig kommer stadga mig, för jag gör samma sak om och om igen. Jag har ett beteendemönster som jag aldrig kommer kunna bryta.
Kan det verkligen vara så?
Jag har älskat, men aldrig tillräckligt.
Vår paradox
Jag ser. Du blundar.
Jag hoppas. Du ignorerar.
Jag saknar. Du glömmer.
Jag drömmer. Du skrattar.
Jag älskar. Du hånler.
Jag andas. Du kvävs.
Chokladmousse tills du spyr
Efterlös.
Kan man verkligen säga så? Det låter ytterst underligt.
Efterlyste skulle jag bestämt vilja säga.
Hörde detta när jag halvsov i solariet idag efter världens längsta dag på jobb.
Efter en sen kväll igår så har dagen varit i ett enda blinkande, snurrande töcken.
Efter ett abrupt slut på en dröm om att jag stal pennor från min kollega, vacklade jag ur sängen. När tänderna skulle borstas somnade jag nästan till på toalettstolen.
"Han har ju skavsår i öronen. Tänk att tvingas sitta bredvid henne flera dagar på en buss."
Då D varit sjuk sedan Deutchlandvistelsen är jag den som fått skulden. Jag förstår inte alls vad de menar med denna bisarra anklagelse.
Igår spred sig en ljuvlig doft i min lya. Vännen var på besök och mat tillagades. Trots bristen på margarin att steka i, en fungerande potatisskalare samt diverse annat som tydligen bör finnas i var kvinnas kök, blev det en mycket lyckad middag.
Att den sedan toppades med en sjuk laddning av chokladmousse gjorde Vännen och mig mättare än vi någonsin kan minnas oss vara.
Du är världens underbaraste gumman. Det vet du.
Dags för diskning av föregående dags matorgie. Sedan dags för tillagning av morgondagens matlåda.
Fy vad ma måste lägga ner tid för att tillaga sin egen mat.
Vad är det egentligen för fel på yoggi och mackor?!
Hur lyckades jag få ner det sista som vännen lämnade åt sitt öde?
I en annan tid
Om jag inte varit jag hade det aldrig blivit som det blev.
Men jag är just jag.
För ett tag tappade jag bort den jag inte behöver anstränga mig för att vara.
Jag är inte jag om jag måste falla inom de ramar som sattes upp framför mina flaxande armar.
Jag slog ner alla väggar som sakta kröp närmre och som nästan fick mig att sluta andas.
Helt plötsligt är jag bara jag och för första gången på länge kan jag släppa garden.
Jag är just jag och ingen kan få mig att bli någon annan.
I en annan tid hade jag kanske inte hittat dig.
I en annan tid hade jag kanske tappat bort mig själv.
Back in town
D har hört mig gnälla och klaga och huttra under hela resan.
Jag har deltagit i trolleritrick, förlorad i memory och druckit varm choklad med mintu i. Mysandes i bussen med halsduk och vantar på var det gudomligt gott med denna varma dryck.
Många intryck har det varit att ta in under dessa dagar. Ett gigantiskt mässområde med 17 hallar fyllda av all möjlig utrustning.
Ser min spegelbild i datorskärmen. Det spretiga håret har fått den ultimata mössfrillan efter att fuktigt ha fått toppluva på sig.
De svarta naglarna arbetar frenetiskt på tangenterna. En total makeover igår fick naglarna att bli svarta och ögonlocken mörkblå. Polsk hora var det någon som sa. Hmmmm, tur att ja var onykter när de bestämde att jag skulle sminkas och poleras.
Funderar på om jag skall ordna något att äta. En rostad macka och några pepparkakor var gårdagens dagsmeny.
Idag har jag ännu bara lyckats få i mig några godisbitar.
Hua mig vad dålig jag är på att ordna mat åt mig själv.
Beställa thai kanske.
Jag ser på dig och speglar mig själv.
Jag lyssnar till din röst och den uttrycker det jag tänker.
Jag känner dina andetag och de är i takt med mina.
Jag håller om dig och det känns som du är en del av mig.
Jag är med dig och för första gången känner jag mig hemma någonstans.
Bara jag
De flesta kommer gåendes två och två.
Aldrig jag. Alltid med musik i öronen som stänger ute alla försök till kontakt från omvärlden. Jag med lilla jag vill bara vara jag. Låt mig vara.
Naturligtvis Fars Dag middag hemma.
Syster med man och familj, och jag med lilla jag.
Jag är bara jag. Låt mig vara.
Ett besök på Maxi var tvunget.
Främmande människor handlar efter lång inköpslista till de sina.
Jag med lilla jag tog en korg och slängde ner ett mjölkpaket, ett yoggipaket samt en brödpåse.
Jag handlar bara åt lilla jag. Låt mig vara.
De bråkar som vanligt ovanpå. Höga anklagande röster.
Jag med lilla jag tänder vackert flammande ljus på soffbordet, rostar en macka och läser min bok.
De önskar de var någon annanstans.
Jag vill bara vara här med lilla jag. Låt mig vara.
Jag med lilla jag undrar om det är meningen att alltid vara så här.
Ni mot mig. Jag mot mig.
Jag vill bara vara med dig. Snälla låt mig inte bara vara.
Puppy
Here is why I never called
To say hey I'm alright I will be home any second
I thought you were asleep at home
But you lay wide awake wanted to hear about
my night walk
You should have seen me wagging my tail
One tease and I will bite
Throw me a bone and I'll run till I faint
Oh baby you'd cry your heart out
Got home fumbled with my crocked keys
In thru the hallway straight to my doormat
Kicked me out to get some peace
From a lovesick little puppy ashamed of its every need
Should have seen him scratching my back
Until my eyes got wider
I say please please please put on the old strap
Tame my hunger and desire
I'll be happy to learn any classier trick than
Eating from hands of strangers
I can try I'll behave but nothing will stick
Until I lose some of that taste for danger
And that's why I never called
To say hey I'm alright I will be home any second
I thought you were asleep at home
But you lay wide awake wanted to hear about
my night walk
Yeah you wanna talk about my night walk?
Djävular
Träningsbyxor kom på och ett linne drogs över huvudet.
Varför blir jag alltid så ställd när jag ser att det finns andra människor i tvättstugan? Jag stannar till och ser dum ut innan jag får fram ett Hej Hej. Väl tillbaks i lägenheten var jag tvungen att kissa och ser mig själv omedvetet i spegeln. Endast iklädd ett linne, när det är minusgrader ute, ett hår som otvättat står på alla ändor det kan och med gomorrronet fortfarande i ögonen ser jag fördjävlig ut.
Efter intagandet av det absolut nödvändiga kaffet gav jag mig ut på en långpromenad i det vackra vintervädret.
Isfläckar här och var visade att det faktiskt är vinter.
Utan termometer är det svårt att veta exakt hur kallt det är, men jag kan erkänna att endast ett linne under jackan var kanske inte det smartaste valet.
Städdjävulen tog tag i min krage idag, satte dammvippan i handen på mig och gav mig en spark i arslet.
En timme senare skiner lägenheten.
Jag gillar djävulen.
Det finns många djävular, vissa bra, andra en aning sämre för mitt välbefinnande.
Städdjävulen, Partydjävulen, Träningsdjävulen, Busdjävulen, Rastlöshetsdjävulen och Bråksökardjävulen är nog de ur djävulssläktet som rycker i mig oftast och leder mig in på slingrande vägar.
Kvällen skall spenderas med söta vänner. Ölen skall lämnas hemma denna kväll och vika undan för Cola.
Speldjävulen skall drabba mina vänner och en vinnare skall utses. Jag blir den enväldiga nyktra domaren.
Fars Dag imorgon. Min älskade far skall få mycket godis och en stor kram av sin bångstyriga yngsta dotter.
She looks like an angel, but she is a devil.
Disträ
Efter en gigantisk dos huvudvärk, som innebar endast sova under filt i soffan, igårkväll så vaknade jag pigg och exceptionellt utvilad. Första gången på länge i tid till jobbet. Stjärna i kanten.
Föreläsning i batterikunskap stod först på dagens schema. En kul och duktig kille var där för att undervisa oss obildade.
Som vanligt tog det Beez cirkus pirkus tio minuter innan hon bubblade in sig. Antydningar om att vara disträ och absolut oförmögen att hålla fokus kom inom kort från Blipp, som för övrigt hade som huvuduppgift att under föreläsningen rita med en bläckpenna på mig.
Efter ett tag anade även undervisaren min absoluta oförmåga att fokusera. Sedan kom det även titt som tätt pikar från honom.
Varför föddes jag med detta handikapp?
Vuxendamp var det någon som sade. Kan detta vara möjligt?
Nästa punkt på dagsagendan var uppstartsmöte för ett bautaprojekt som jag blivit tilldelad.
När jag sedan beklagade mig och sa att jag var nervös för allt som jag skall utföra och planera, kom ännu en replik från Blipp; "Ja, nu är det slut på glidardagarna".
Ironiska repliker haglar ständigt på vår arbetsplats. "Låg nivå på skämten idag" sade en reparatör på besök. Idag?! var vårt svar.
Dagen avslutades sedan med en livsfarlig färd på ett sparkcykelflak. Tomten körde och en snabbare sparkcykel får man leta efter.
Girade förbi ett ekipage i korridoren och tanten fick raskt hoppa undan. "Hej hej!!" vrålade Beez. Svaret var ett ansikte så surt att en citron hade smakat som en hallonbåt.
Girade i en kurva och farten ökade. En glasdörr tornade upp sig. Kabrak! Beez fötter satt klistrade mot rutan och folk stirrade konstigt.
Sedan har en promenad avverkats och egengjorda hamburgare intagits.
Idol skall ses och ostkaka med blåbärssylt avnjutas.
Då karlsloken är på egna äventyr och jag är rätt slutkörd efter veckan skall det bli skönt att kura ihop sig under filten och bara vara Beez.
Kommer vara tomt i sängen inatt.
Over and out amigos.
Helskruvad
Ett nästintill planlöst irrande besök i flertalet butiker.
Vad som inhandlades var en bärnstensfärgad vas, som lyser magiskt vackert då solens (eller ett lysrörs, då det trots allt är kolsvart nästintill hela tiden i denna underbara årstid) träffar dess yta, tassar till mitt ärvda matsalsbord samt en röd lackplånbok med en vacker rosett. En plånbok som blev utskrattad på jobb i måndags. "Nämen lilla Beez har du verkligen inget mer vettigt att lägga pengarna på?".
Aftonen slutade mkt underligt. En övertagen säng hos stackarn som bjöd oss på mat, kaffegök, konjak och öl. Han drevs rent av på flykt till någon annans hem.
Morronen kändes en aning skruvad. Frukost skulle komma farande med hemkommen stackare sades det. När påtagandet av kläder skulle ske fanns endast en sock tillhörande Beez. När jag som bäst trippade runt med en sock och letade efter mina linser, för "nä, jag har inte dem på mig" , ringde världens bästa T. Tydligen hade ett samtal kommit till hans mobil under kvällen och ett kryptiskt meddelande innehållande min gälla stämma spelats in efter tala in ett meddelande efter pipet.
T:s fråga var om jag överhuvudtaget levde? Var befann jag mig och hur hamnade jag där?
I mitt virriga tillstånd mellan sömn och vakenhet, fylla och bakfylla, så kom inget vettigt ur min lilla söta mun. Ett mummel i för honom en innehållslös ordföljd gjorde inte honom mer insatt i mitt för tillfället stora sockproblem.
"Ring mig när du hittat din sock och fått tillbaks dina ögon".
Vackert var det iallafall i parken och längs havet.
Hmmmm, borde jag möjligtvis bli en mer strukturerad och inte fullt så spritglad människa?
Tänk vad tråkigt jag och min omgivning hade haft då.
Efter besök hos min magiskt duktiga frisör så har jag idag ny frisyr. Nöjdare kund får hon leta efter. Coooooolt.
En underbar kväll
Den Halmstadbo som missade onsdagens spelning med min älskade Winnerbäck borde gräma sig så in i bängens mycket.
Det var den mest underbara spelning jag någonsin varit på.
Pytteskinnet knottrade sig hela kvällen.
När Om du lämnade mig nu spelades var t.om. tårarna i mina ögonvrår. Den grep tag i mig och gav mig känslor som jag inte visste att jag hade. Kärleken var så närvarande att hela lokalen darrade.
Tidvis gav mig som alltid en känsla av saknad, fastän jag egentligen inte har något speciellt att sakna.
Hela konserten gav mig ett sådant behov av närhet att jag var tvungen att uttrycka mina känslor.
Kom änglar har en speciell plats i mitt hjärta. Jag lyssnade på den i dörren ut från lokalen, och på samma sätt som känslorna från låten är bakom mig, lämnade jag den bakom mig när jag steg ut i höstmörkret.
Kvällen var helt sagolik.
Att kramas och gunga i takt med världens underbaraste tösabit gjorde det hela om möjligt ännu bättre.
Han fyller hela mig med underbara känslor och ger mig ett skönt lugn och ett härligt sug i magtrakten efter massor av kramar.
Kär kär kär är jag och jag hoppas att du inte lämnar mig nu.
Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad
Jag skulle låta blicken möta andra ögon, i en främmande stad
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
Jag är rätt mycket med mig själv, precis som du
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu
