Pladdran

Den Halmstadbo som missade onsdagens spelning med min älskade Winnerbäck borde gräma sig så in i bängens mycket.
Det var den mest underbara spelning jag någonsin varit på.
Pytteskinnet knottrade sig hela kvällen.
När Om du lämnade mig nu spelades var t.om. tårarna i mina ögonvrår. Den grep tag i mig och gav mig känslor som jag inte visste att jag hade. Kärleken var så närvarande att hela lokalen darrade.
Tidvis gav mig som alltid en känsla av saknad, fastän jag egentligen inte har något speciellt att sakna.
Hela konserten gav mig ett sådant behov av närhet att jag var tvungen att uttrycka mina känslor.
Kom änglar har en speciell plats i mitt hjärta. Jag lyssnade på den i dörren ut från lokalen, och på samma sätt som känslorna från låten är bakom mig, lämnade jag den bakom mig när jag steg ut i höstmörkret.

Kvällen var helt sagolik.
Att kramas och gunga i takt med världens underbaraste tösabit gjorde det hela om möjligt ännu bättre.

Han fyller hela mig med underbara känslor och ger mig ett skönt lugn och ett härligt sug i magtrakten efter massor av kramar.

Kär kär kär är jag och jag hoppas att du inte lämnar mig nu.

Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad
Jag skulle låta blicken möta andra ögon, i en främmande stad
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
Jag är rätt mycket med mig själv, precis som du
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu