Pladdran

Nycklarna klickade i låset.
Jag stannade till i dörröppningen och stirrade in i dunklet.
Från en nästintill aldrig stilla och tyst stund till absolut tystnad.
Klockan ger ett dovt tickande ifrån sig.
Har aldrig märkt att den slår så hårt.
Tar av mig kläderna och glider in under nya, kalla, strikta lakan.
Jag ger ord åt mina tankar ut i mörkret.
Jag får inget svar.
Drar täcket tätare om mig och stänger kylan ute.
Sluter ögonen och jagar tankarna på flykt.
Jag finner inte svaren inatt.
Men imorgon kommer ännu en dag.
Svarar jag då?

Far min var en snäll och hjälpsam fader idag. Jyggen har fått sin vinterskrud.
Sedan tog han en åktur med sin lilla dotter rattandes genom osnöklädda vinterlandskap. Kosan styrdes mot forna så välbesökta miniatyrstaden Laholm. I ett gott samarbete, där han kröp på marken och jag tryckte på knappen, kollades luften i skorna tillhörande jyggen.
Sedan inhandlade jag den allra sista klappen. Även farmodern skall få en vänlig gest så här juletid. Fin choklad från lilla mysiga butiken på hemmaplan. Jag motstod frestelsen och ingen extra chokladbit signerad Beez gled ner i den söta lilla påsen.

Julstämningen ligger som ett skönt töcken i barndomshemmet.
Kaffe och pepparkaka, Hemmets Veckotidning och högljudda syskonbarn.
Har saknat denna gemenskap mer än jag vill erkänna.
Men en känsla av ensamhet når min mage. Jag kan inte riktigt dela deras gemenskap. Jag är den ständigt oplacerbara minstingen.
Min och vännens självinspelade julskiva gjorde succé. Mor min undrade hur jag blivit som jag blivit. Mitt svar lyder, det är inte jag som uppfostrat mig.

Granen ikläddes sin glittriga ljusstarka skrud. Jag inledde med att få förtroendet att med mitt oklanderliga ögonmått , medan mamma riktade och pappa låg under med barr överallt och skruvade, dirigera rackarn rak.
Det slutade med att pappa släppte granen och gick iväg med sin pipa och mamma klagade för att den var sned och ostabil.
Jag klättrade upp och fick stjärnan på plats i toppen.
Sedan backade jag undan och lade mig på soffan för observation.
Äldre brorsbarnet hängde lycklig i alla färglada kulor så högt han nådde. Alla på samma höjd. Det yngre brorsbarnet plockade ner alla kulor efterhand. Allt detta medan mor min försökte få glittret och ljusslingan på plats.
Från min plats under filten var detta skådespel ytterst roande

Russin ligger i doftande rom.
Imorgon skall lilla jag göra julgodis.
Återigen på mage i soffan saknar jag bröstet jag brukar ligga på.

Städat hela dagen på jobb idag.
Tillsammans med arbetskamraterna gick vi lös på varenda skrymsle och vrå. Metallica på högsta volym, ett par handskar på, sen dammsögs metallspån i verkstaden, trasiga apparater skrotades, bänkar putsades och golv sopades.
Jag försökte ideligen smita undan. Men de hittade mig överallt; i lilla lagret, under packbänken, i fikarummet hos chokladkartongerna, under mitt skrivbord och t.om. i arkivet.
Omöjligt för  Beez att slinsa idag.

Efter skön omväg på hemvägen har jag även tagit tag i den bestående städproblematiken på hemmaplan.
Dammtussarna och sandhögarna har hopats i vartenda hörn i lägenheten. De har pockat på min uppmärksamhet ett bra tag nu. Fram tills idag har jag kunnat ignorera deras höga gälla röster. Jag har bara vänt dem andra kinden till och låtit dem föra sitt krig.
Men man kommer alltid till en tidpunkt i slaget om smutsen då man måste attackera istället för att dra sig till reträtt.
Så först drog jag min värja i form av en randig dammvippa. Sedan tog jag min tappre springare dammsucken och red i en virvlande fart över golven. Som knock out fyllde jag skurhinken med vatten och svepte moppen över golven.
Badrummet antastades av jif.
Allt skiner och blänker.

Även tvätten har fallit långt bakom normal standard på sista tiden. Igår när jag tvingades gå in på trosornas och sockarnas tredje sortering fick jag nog. Hål i sockorna och skavande obekväma trosor.
Så nu vaskas den smutsiga klädsamlingen i maskinen.

Nöjd ligger jag nu på mage i soffan och till tonerna av Kents Spökstad känner jag mig mycket tillfreds med mig själv.

Imorgon skall far min hjälpa sin minsta dotter med jyggens vintertassar.
Bror har kommit till byn idag med så imorgon får jag äntligen krama honom.

Jag saknar redan karlsloken som farit bort över jul.
Vad skall bli kramsubstitut i sängen i natt?
Vill ha dig hos mig.
Stackars lilla jag.

En extrem helvetesvecka är äntligen genomliden.
Tröga gubbar, temperamentsfull Beez, sura tanter, förbannad Beez, trasiga saker, trött Beez, krävande människor, tjurig Beez, tråkiga möten, gnällig Beez.
Okej då, jag erkänner. Helvetesveckan är helt och hållet mitt eget dåliga humörs fel.
Men kan inte jag få ha en klappa-igenom-totalt-vecka utan att folk ställer massa krav på mig?
När jag har mina inte fullt så glansfulla dagar skall ni bara vara vänliga mot mig och göra precis som jag säger.
Ge mig en kram eller två och låta mig tro att jag styr världen.

Bebisen är kommen.
Plopp!
Det var så jag sa att det skulle gå till.
Så var det tydligen inte alls.
13 timmar i plågor?!
Ångrar allt jag någonsin sagt om att jag vill ha barn när jag blir stor. Aldrig att jag tänker genomlida det som du utförde med bravur.
Ingen hade klarat av att hantera mig i den situationen. allra minst jag själv.
13 timmar?! Det har aldrig någon berättat för mig.

Mitt humör har lugnat sig. Tankarna har stillnat.
Hoppet om att mitt huvud samlat sig för denna gång har infunnit sig.
Nu kretsar mina tankar endast kring vad jag ska stilla min hunger med och när ölen ska öppnas.

Queen ljuder i lyan, Thank God it´s Christmas.
Jag älskar julen och även om jag är ensam även denna jul så tror jag att den blir helt underbar.
Bror är hemma. Hela familjen samlad.
Detta året ska jag inte sitta ensam hemma klockan åtta och fundera över vart på vägen jag gick vilse.
Jag är jag, och en dag kommer även jag att hitta rätt.

That´s all folks.

"Hur kan någon tappa bort sig själv och sen komma in på en polisstation fem år senare och säga att man inte minns vart man varit?"
Ni har säkert läst i tidningen om mannen från London. Tappade bort sig i en kajak.
Svaret jag fick var;
"Jag tycker att det låter som en typisk Beez grej att göra"
Tack för den käre kollega.
Så fatalt kan jag väl inte tappa bort mig själv?

Raggmunk med bacon är tillagat i mitt hem idag.
Efter två dagar utan lunch på jobb fick det vara nog.
Riktig bondemat för en flicka från landet.

Sova med linser bör du inte göra.
För när man vaknar är det ytterst obehagligt att pilla ur dem.
Sen ser man ut att vara riktigt riktigt bakis och rödögd hela dagen.

Efter lördagens 25 års firande är jag en sliten sliten flicka.
Men fat ass vad skoj vi hade.
Thank you lads.

Over and out, the tea is calling out my name.