Pladdran

Ibland överträffar jag mig själv.
Vad hände igår?
Jag hade blivit en lite gladare människa om jag kunde komma ihåg vad som faktiskt skedde igår kväll.
Hur många gånger kan jag kraschlanda och överleva?
Hur länge orkar jag vara jag?
Jag är torr i munnen men klarar inte ens av att dricka vatten.
Jag är som en död slemmig sill på soffan.
Ibland önskar jag att jag inte var så mycket jag utan mer som de normala människorna jag ser på stan.
Jag har ont i kroppen. Tror bestämt jag trillade igår.
Trilla av pinn gör man oftast när man är gammal men det känns som om jag trillar av pinn gång efter gång.
Hmmm. Min minnesbild från igår säger mig att jag i min lilla my tröja inte riktigt smälte in.
Jag ballade ur totalt. Jag blev sned och vind och jag tror bestämt jag snackade massa skit.
Du tog mig hem på något vis och jag vaknade med dig vid min sida.
Önskar jag alltid vaknar upp med dig men inser likväl att så många urballningar till klarar nog inte ens du.
Du borde väl någonstans ha en gräns du med.
Ja jag har ångest.
Grym ångest.
Mitt nyårslöfte är att inte dricka mer sprit än min späda kropp kan hantera med bravur.
Kroppen som just nu är förgiftad och som bara vill kräkas.
Dagens fruktansvärda baksmälla är något hiskeligt utöver det vanliga och jag förtjänar den.
Minsta rörelse ger mig kväljningar och jag kommer aldrig mer i hela mitt liv kunna förtära något?
Ibland inser jag att jag inte är bra för mig.
Jag vill kräkas kräkas kräkas kräkas kräkaas.
Hör du det?
Kan jag inte få fyllan ogjord?
Imorgon är det nyårsafton.
Jag vill bara kräkas.
Kräkas kräkas kräkas kräkas.