Muren
Jag försökte klättra över den höga, kalla stenmuren.
Gång efter gång.
Den hade inte en spricka. Inte ett spår av minsta bevekelse.
Mina naglar rispande utan att lämna det minsta spår.
Mina armbågar och knän skrapandes på nervägen.
Smutsiga sår.
Jag ligger intill väggen av betong.
Tårarna rinner sakta nerför kalla kinder.
Huvudet vilar mot trötta armar.
Dov luft når rosslande lungor.
Sluter tunga ögonlock.
Ett lugn sprids i min sargade kropp.
Sakta öppnar jag dem åter och släpper in nytt ljus.
Muren har rasat.
Allt jag behövde göra var att släppa taget.
Gång efter gång.
Den hade inte en spricka. Inte ett spår av minsta bevekelse.
Mina naglar rispande utan att lämna det minsta spår.
Mina armbågar och knän skrapandes på nervägen.
Smutsiga sår.
Jag ligger intill väggen av betong.
Tårarna rinner sakta nerför kalla kinder.
Huvudet vilar mot trötta armar.
Dov luft når rosslande lungor.
Sluter tunga ögonlock.
Ett lugn sprids i min sargade kropp.
Sakta öppnar jag dem åter och släpper in nytt ljus.
Muren har rasat.
Allt jag behövde göra var att släppa taget.
Kommentarer
Postat av: Maria
Tack det va trevligt att höra,. Ha en bra dag
Trackback
