Och hon är i mål
En extrem helvetesvecka är äntligen genomliden.
Tröga gubbar, temperamentsfull Beez, sura tanter, förbannad Beez, trasiga saker, trött Beez, krävande människor, tjurig Beez, tråkiga möten, gnällig Beez.
Okej då, jag erkänner. Helvetesveckan är helt och hållet mitt eget dåliga humörs fel.
Men kan inte jag få ha en klappa-igenom-totalt-vecka utan att folk ställer massa krav på mig?
När jag har mina inte fullt så glansfulla dagar skall ni bara vara vänliga mot mig och göra precis som jag säger.
Ge mig en kram eller två och låta mig tro att jag styr världen.
Bebisen är kommen.
Plopp!
Det var så jag sa att det skulle gå till.
Så var det tydligen inte alls.
13 timmar i plågor?!
Ångrar allt jag någonsin sagt om att jag vill ha barn när jag blir stor. Aldrig att jag tänker genomlida det som du utförde med bravur.
Ingen hade klarat av att hantera mig i den situationen. allra minst jag själv.
13 timmar?! Det har aldrig någon berättat för mig.
Mitt humör har lugnat sig. Tankarna har stillnat.
Hoppet om att mitt huvud samlat sig för denna gång har infunnit sig.
Nu kretsar mina tankar endast kring vad jag ska stilla min hunger med och när ölen ska öppnas.
Queen ljuder i lyan, Thank God it´s Christmas.
Jag älskar julen och även om jag är ensam även denna jul så tror jag att den blir helt underbar.
Bror är hemma. Hela familjen samlad.
Detta året ska jag inte sitta ensam hemma klockan åtta och fundera över vart på vägen jag gick vilse.
Jag är jag, och en dag kommer även jag att hitta rätt.
That´s all folks.
