Pladdran

Om jag inte varit jag hade det aldrig blivit som det blev.
Men jag är just jag.
För ett tag tappade jag bort den jag inte behöver anstränga mig för att vara.
Jag är inte jag om jag måste falla inom de ramar som sattes upp framför mina flaxande armar.
Jag slog ner alla väggar som sakta kröp närmre och som nästan fick mig att sluta andas.
Helt plötsligt är jag bara jag och för första gången på länge kan jag släppa garden.
Jag är just jag och ingen kan få mig att bli någon annan.
I en annan tid hade jag kanske inte hittat dig.
I en annan tid hade jag kanske tappat bort mig själv.