Pladdran

Efterlös.
Kan man verkligen säga så? Det låter ytterst underligt.
Efterlyste skulle jag bestämt vilja säga.
Hörde detta när jag halvsov i solariet idag efter världens längsta dag på jobb.

Efter en sen kväll igår så har dagen varit i ett enda blinkande, snurrande töcken.
Efter ett abrupt slut på en dröm om att jag stal pennor från min kollega, vacklade jag ur sängen. När tänderna skulle borstas somnade jag nästan till på toalettstolen.

"Han har ju skavsår i öronen. Tänk att tvingas sitta bredvid henne flera dagar på en buss."
Då D varit sjuk sedan Deutchlandvistelsen är jag den som fått skulden. Jag förstår inte alls vad de menar med denna bisarra anklagelse.

Igår spred sig en ljuvlig doft i min lya. Vännen var på besök och mat tillagades. Trots bristen på margarin att steka i, en fungerande potatisskalare samt diverse annat som tydligen bör finnas i var kvinnas kök, blev det en mycket lyckad middag.
Att den sedan toppades med en sjuk laddning av chokladmousse gjorde Vännen och mig mättare än vi någonsin kan minnas oss vara.

Du är världens underbaraste gumman. Det vet du.

Dags för diskning av föregående dags matorgie. Sedan dags för tillagning av morgondagens matlåda.
Fy vad ma måste lägga ner tid för att tillaga sin egen mat.
Vad är det egentligen för fel på yoggi och mackor?!