Pladdran

Mössan har stannat på hela dagen idag. Inte ens i min ensamhet vågar jag ta av den i skräck av den värsta mössfrilla världen någonsin skådat.

Dagen utvecklade sig väl.
Vid halv två tiden ringde mamman och inbjöd mig än en gång till söndagsmiddag i föräldrarhemmet.
Nytt rekord slogs i bemärkelsen att ta sig genom duschen, i kläderna, in i bilen och hem till barndomsbyn.

Mamman hade strukit alla julgardinerna och förberett ljusstakarnas uppståndelse ur vår-, sommar-, höstdvalan.
Ofta kan jag och min mor promenera varandra rätt bra på nerverna.
Jag med mina sarkastiska kommentarer, oavbrutet pladdrande skitsnack och totala avsaknad av vilja att uppfylla hennes önskan om min framtid.
Hon med sina gammalmodiga åsikter, oavbrutet suckande och med sina, ändock i största välvilja, försök att få mig att inse mitt eget bästa.
Men idag tog vi t.om. en kaffe på maten och diskuterade hur, främst mitt men även deras liv, utspelar sig för tillfället.

Nu avslutar jag den nästan rastlöst lugna helgen i soffan med tända ljus och en deckare.

Mor min är världens bästa mor, men hon förstår inte hur det står till med sin dotters uppfuckade känsloliv.
Förmodligen är hon dömd till ett liv i bergochdalbanans tecken.
Ingen normal människa står ut med mig och mitt behov av att söka strid och reaktioner.
Jag drar vart förhållande till sin spets och sedan finns inget annat än att putta det över kanten.