Pladdran

Ett av mina största problem är fokus.
Som alltid på mornarna satt vi idag och tog en kopp kaffe och snackade lite. Efter typ två minuters konversation tappar jag fokus. Sen efter fem minuter snappar jag ur min bubbla och får ett liten hint om vad diskussionen handlar om och ger naturligtvis mitt inlägg i debatten.
En gemensam *suck* och ett rungande "Men BEA" förklarade att det precis hade sagts....

Senare på eftermiddagen hände det igen.
Denna gång reser sig kollegan upp och går därifrån.
"Hoppsan tänkte jag då..."
Han kommer tillbaka med en påse tops.

Men det är faktiskt inget fel på min hörsel, den är superb. Nästan superhjälteaktig.
Det är mitt fokus.

Efter lång diskussion om huruida jag hade hörselproblem eller inte, kommer nästa bevis på min ständigt återkommande åkomma av bristande i uppmärksamhet.
En tekniker från en firma var på besök för att hjälpa mig i felsökandet av en apparat. En mycket trevlig ung man.
Men när hans utläggningar blev för långa försvann jag, som alltid in i min egen värld. Bubblan slöts om mig och jag var bara där rent fysiskt.
En kollega, som är väl medveten om min åkomma, satt och studerade mig. Jag mmmmmade och jahaade men det var ingen bakom ratten.
När han sedan ställde en fråga snappade jag ur mitt komaliknande tillstånd. Utbrast ett frånvarande "Va?!.
När kollegan bröt ut i ett hysteriskt skrattanfall insåg jag mitt misstag.

Att jag kom igenom min skoltid är ett mirakel.
Jag är en rastlös, praktiskt lagd person.
Lyssna är inte min grej.
Jag pratar hellre.