Rymma
Tänk att bara packa en ryggsäck. Ta med sig tandborste, plånbok och möjligtvis ngt ombyte av kläder. Sen bara sticka.
Långt härifrån.
Det är inte mycket jag behöver för att klara mig.
Tänk vad mycket saker jag har som jag inte behöver.
Sällskap skulle jag nog ändå vilja ha. Rymma alldeles ensam hade nog inte varit speciellt kul.
Någon att lifta med.
Någon att kura ihop sig med på ett halvtaskigt bed and breakfast.
Någons axel att luta sig mot på tåget.
Någon som håller om mig när jag längtar hem.
Någon som torkar mina tårar.
Någon som skrattar med mig.
Någon som upplever med mig.
Eller så rymmer jag bara från den här stan. Bort från alla människor jag tröttnat på och alla gator jag vandrat alldels för många gånger.
Till en ny stad. Med nya cafeéer att upptäcka och nya vägar att gå.
Trött på Halmstads återvändsgränder.
Jag tänker rymma, vill du följa mig?
Finna vår väg?
