Tomhet

Det gapar tomt i magen. Ett stort mörkt hål har slagit rot där.
Ögonen är igenbommade av alldeles för många tårar. Men de verkar ha runnit förbi nu. Har ingen ork att låta dem rulla längre.
Kroppen är matt efter timmar av fejande och bortstädande. Alla bevis är nu röjda ur vägen.
Damp ner i soffan för att gömma mig i en lättsam bok. Men när teet kallnat och det enda som återstod av de rostade mackorna var små smulor på fatet, kom olustigheten smygande igen.
Jag är trött. Trött i huvudet mest. Tankar surrar som små ettriga sommarbin. Ibland tror jag att de försvunnit men jag hinner bara vila huvudet en ynka sekund mot armstödet på soffan innan jag åter hör dem. Alldeles för nära. Helt omöjliga att sjasa bort.
Vet att mitt beslut var det rätta. Men ändå är det det värsta jag gjort i hela mitt liv.
Saknar er så förfärligt mycket.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0