Pladdran

Inga spontana skratt.
Det är illa för att vara Beez. Skratt är mitt kännetecken.
Ingen motivation att göra någonting.
Det är heller inte likt mig.
Rastlöshet och hyss är två av mina vanligaste slagord.
Idag finns ingenting.

Lyssnade på en presentation, som en vanlig dag hade varit av största intresse för min del. Gång på gång försvann jag in i min bubbla. Snapping out emellanåt för att inse att jag helt tappat tråden.

Hjärnan och själen har en gemensamt igentingdag idag.
Tankar rör sig i mitt huvud utan kontroll. De flackar fram i dagsljuset fastän jag försöker gömma dem längst in i cellerna så att de så småningom helt glöms bort.
Jag hatar när jag inte kan smula sönder dessa små irriterande tankar till ett fint pulver som sedan kan blåsas bort med en lätt pust. Sprida dem för vinden.
Men inte idag.

Min tanke har hela denna dag varit att träna bort dem.
Träna tills man nästan stupar har alltid fungerat för mig.
Men inte ens det känns motivarat idag.

Vart skall jag ta mig till när tankarna fastnat i min bubbla?
Jag vill inte sticka hål på den. Då kan jag ju riskera att jag själv pyser ut.