Pladdran

Som vanligt i mitt berg-och-dal-bane-liv ersattes gårdagens förtvivlan i en ovanlig pigg Beez idag.

Gångrace utspelar sig alltid när jag är på väg mot huvudentrén i arla morgonstund. Kombatanterna genar över gräsmattor och mellan bilar. Väl inne i byggnaden görs omkörningar på alla körfält, t.om. i trappen.
Varför har man så bråttom egentligen? Eftersom jag ändå alltid är sen så kan väl inte några ynka minuter ha någon större inverkan?
Likväl strider jag mot tanterna. Slår vilt med handväskan omkring mig och tacklar in dem i väggarna.
Först, först till flexklockan ska jag.

Partyfotografen Beez lade in bilderna från fredagens personalbatalj under gemensam mapp idag. Mången skratt frambringades och det blev idel muntra miner. Kanske någon hastig skymt av ågren.
Sjungit, berättat roliga historier med därtillhörande rörelser, pussat flintar, jagat folk med hattar, irriterat min bordskaveljer, behövt hjälp med att lyfta sejdeln med härligt gult öl. Säg vad jag inte tog mig för denna kväll.

Ett besök på gymmet väntar troligtvis idag. Men det bär emot när vädret så mycket säger att jag skall förenas med det och låta höstvinden rufsa mitt hår.
Finns det förresten något härligare än att bli lekt med i håret? En skön närhet till en annan människa upplevs.  Underbart.
Kär kär kär är jag. "Du ser ut att gå på ett rosa moln. Du har varit så glad på jobbet den sista tiden." Fick jag höra av en kollega idag.
Ja, jag är på rosa moln och ja, jag är glad.