Pladdran

Som vanligt tillagades dagens lunch precis innan jag sprang till bilen.
Den fick utstå nedlåtande blickar i fikarummet.
"Tillagar du aldrig din mat?"
Bara för att jag haft rå korv med mig två dagar i rad betyder det väl inte att jag aldrig tillagar min mat?

Det tickas och tackas runt mig ständigt i dessa dagar när jag sitter av min tid på arbetet.
Bara för att min klocka har stannat och inte alls är i fas med det tick-tack-ande som vore lämpligt.
Varför är det ingen som förstår att tick-tacket inte biter på mig.

Generad var ett milt uttryck för tillståndet jag var i i slutet av eftermiddagen på jobb.
Jag brukar ofta få mig uttryckt som en rättfram människa som pratar mer än hon ibland borde, och utan någon vidare eftertanke.
Men en sådan rättfram människa som jag råkade på idag var t.om. jag oförberedd på.
Och med tanke på att jag skall tillbringa även morgondagen med personen i fråga så blir jag lite nervös.
Var detta verkligen en invit eller försökte han skrämma mig?!
Eftersom karlen är ett stort uns dryg och väldigt mycket sthlm så är han alldeles på tok mycket utanför ramarna för mitt tycke.

Chili con carne skulle tillredas i mitt kök idag.
Duktigt duktigt borde alla utbrista nu.
Men efter bortknatande till affären och när kassen står på köksbordet slår det mig.
Jag glömde bönorna.
Hävde i morgonens överblivna bönor till coscoussalladen.

Behöver jag säga mer än att det smakade urk och blä?

Nåja, imorgon blir det chickenwings på Harrys innan de underbara hösttonerna av Winnerbäck.