Pladdran

Jyggen sick sackade mellan alla bilar på hemväg från sina arbeten i la stada. Någon tutade ilsket. Vad tusan då. Jag hade stenkoll på att du var precis bakom mig i döda vinkeln.
Snygg parkering snett över en ruta på den stora parkeringen. Spurt in mot entrén. Halvvägs, en plötslig tanke klickade Låstes jyggen in från alla farliga kidnappare av små jyggar? Tvärvändning. Nej nej. Självklart stod stackarn oskyddad mot busar.
Entrén passerades denna gång.

Ölen köptes mot ett skratt då identifikations handlingen visades. Vaddå?! Ser jag så gammal ut nu att jag inte behöver visa upp mitt åldersinnehavandebevis? Hua mig.

Klirrande påsen gled med sin bärare in bland jungeln av slingrande syreutsläppande växter. Svårt svårt att välja mellan alla dessa olika arter. De har olika behov av uppmärksamhet och ömhet insåg jag till min förundran.
Men då mitt stackars lilla huvud blev alldeles yrsligt av all ny spännande information, plockade jag ut några vackra speciella växter på måfå.
Väl hemma fick de bosätta sig i fina krukor och intaga sin hedransvärda plats i fönsterkarmen. De gamla växterna, tittade avundsjukt på deras fina gröna klorofyllmustiga blad. Själva innehar de ett färgschema mer åt det gul bruna hållet. Några stackare som gjort sitt bragdes tom om livet och förflyttades till sophusets mörka boning.

Rask promenad till gymmet och den skräckinjagande spinningcykeln.
En timme senare släpptes jag ut. Läskigt svettig och fruktansvärt äcklig.

Ännu en rask promenad. Ramlade ner för källartrappen och kastade in två veckors tvätt i maskinerna.
De bearbetar mina smutsiga bakteriefyllda kläder i denna stund.

Sitter vid mitt skrivbord och beaktar min jungel.
Undrar hur länge det dröjer innan dessa vackra växter får möta sophusets vrede och mörker?!

Sleep tight.
Over and out my beautiful ones.