Pladdran

Vacker bild från underbar helg

Mörkret utanför döljer alla sent promenerande människor bakom uppfällda kragar.
Gatlyktan kastar ett månliknande sken på kastanjeträdets gulnande löv på vajande grenar.
Min magposition på soffan är inget vidare skön.
De gulröda löven yr i höstblåsten utanför.
Den kalla råa kylan når genom täta fönster och sprider en kylande hinna som en gloria runt mig.
Jag höjer tvns volym för att dölja tystnaden.
Den påträngande slutande tystnaden och ensamheten som alltid gör sig som starkast påmind på måndagar ger mig en isande omfamning.
Att älska någon så mycket att du saknar varenda minut bortom hans närhet kan vara tufft.
Helgens tagna höstbild var underbart vacker. Världen var underbart vacker i höstens varma sprakande färger.
Idag är hösten bara isande frostig och nedstämd.
Vi är nu för alltid sammanlänkande och det finns inget jag önskar mer än just det vi har.
Men höstdagen lämnar mig med en skrämmande ensam pockande känsla någonstans bakomrevbenen och ner i magen.
Snälla långa mörka höstdagar, ge mig fredag och värme.