Skört som is

Allt är fragilt.
Som ett tunnt tunnt uttorkat asplöv.
Vi blåser det mellan oss i tron att vi skall klara att hålla det i luften.
Allt är så skört.
Som en alldeles för tunn is.
Vi stapplar fram försiktigt.
Försöker klara oss undan att trilla igenom.
Allt är vekt.
Som ett dåligt konstruerat korthus.
Vi lägger sakta kort efter kort.
Hoppas att det inte skall falla.
Allt är bräckligt.
Som ett redan sprucket äggskal.
Vi går på tå för att inte höra kraset.
Vi hoppas att ingen ser att vi fumligt tappat det.

Allting faller, förr eller senare.
Hur skall vi kunna undvika det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0