Pladdran

Jag öppnar fundersamt ögonen. Var är jag?
Söker med handen bakom ryggen för att känna efter så att du är där.
Sen minns jag den puckade gårdagen och i vilken stad jag befinner mig i.
Lyssnar ett tag till lyckliga fåglar utanför den öppna balkongdörren.
Jag smyger upp ur sängen för att inte väcka människorna runt omkring.
Panodilen gör mig sällskap när jag med benen uppdragna under mig sitter i solen på balkonggolvet och betraktar världen.
En underbart vacker morgon. Jsg sitter ensam och glömmer bort allt som finns bakom glasdörrarna jag vilar ryggen mot.
Solen värmer ansiktet och jag försöker känna tryggheten.
Efter en timme eller två börjar människor vakna i lägenheterna runt omkring. Jag befinner mig över alla andra och jag ser hur de läser tidningar, äter frukost och matar en liten bebis.




Vi är på väg någonstans. Det spelar ingen roll vart. Klart vi fixar det.