Pladdran

Leonard Cohen från en gräsplätt.

Jyggen tog oss återigen över åsen mot Helsingborg. Han tycker att det är förskräckligt jobbigt och vill helst ligga i yttersta filen som är till för stora tunga lastbilar.
Med picknickkorg fylld av smaskiga baguetter, muffins och kaffetermos bredde vi ut den underbara rutiga endast-för-picknick-filten.
Sedan låg vi och mös till toner av Suzanne, Hallelujah och So long, Marianne.
Ibland undrar jag om livet kan vara härligare.


Om jag finge stanna på en plats resten av mitt liv skulle det vara med dig på rutiga filten i parken.

Parken var full av gamla hippies och picknickande glada somriga människor.
Rödvin och kex med ost hade om möjligt varit ännu mer picknick.


Magiskt vacker klarblå himmel, gröna trollskogsträd och jag och du.

Ibland är livet helt sagolikt underbart.

Idag är livet inte lika underbart med tvätt i maskinen, bortsprungen karl och ekande tom lägenhet.
Hoppas jag håller mig vid liv med korv med bröd (åååååå va gott), rolig film med otroligt sexig Kutcher, godis och någon kall öl.
Sova ensam i stor dubbelsäng är inte längre lika lockande. Jag vill kramas.
Men med ett hopp om världens galnaste morgondag i min underbara väns sällskap skall jag ta tillvara min alldeles egna kväll.
Imorgon gör vi hela staden till vår och är galnare än på länge.