Pladdran

Jag vänder och vrider. Det kliar i hela kroppen. Kudden är inte tillräckligt puffad. Täcket för varmt. För kallt med bortkastat täcke. Näsan är full av snor. Tankarna surrar som kollibrier i skallen.
Helt omöjligt att somna. Om jag av händelse skulle somna så halvsover jag för att vakna tjugo minter senare och fånstirra på de röda siffrorna på väckarklockan som går så in i bengens snabbt.
Att ständigt gå runt i ett zombieliknande tillstånd mellan sömn och vakenhet är inte alls spännande. Jag är i dvala.
Jag lider av insomnia. 

Trots mitt störda tillstånd har jag idag ryckt upp mig.
När jag städar är jag ostoppbar.
Jag kan gå hur länge som helst och bara ignorera smutsen. Men plötsligt når jag den absoluta nollpunken, -273,15 grader Celcius, och jag eskalerar i en städmani som inte är av detta kalla blåsiga universum. 
Nu är hemmet skinande blankt.
Golven är städade och svabbade. Badrummet skiner. Köket gnistrar. Blommorna har fått vatten så de kan ge mig syre.

Nu ligger jag på mage i soffan. Favoritposition.
Funderar på att göra mig en kopp te.
Vill att Jyggen skall komma hem med mannen för jag vill göra min goda gärning. Två flugor i en smäll. Min garderob är rensad och kläderna som just nu ligger i kassar på govet skall lämnas till UFF. Jag har alltså fått mer utrymme till nya kläder samtidigt som jag ger en inte lika välmående människa kläder att värma sin kropp.
Vad betyder UFF?

Imorgon är det äntligen fredag.
Dagen jag längtat efter så hiskeligt mycket är här. Trots min absoluta övertygelse om att denna vecka i dvala aldrig skulle ta slut.
En helg av lugn väntar.
Min insomnia måste botas.






Av detta ser ni inget denna helg mina älskade flickor. Möjligtvis en liten öl eller två skall rinna ner för min strupe.

Over and out my beautiful friends.