Svart
Från nyansen blond till svart är ett lååångt steg.
Till föräldrarnas, främst far mins, förtret är jag numera även en kortklippt, svarthårig tös.
"Ska du se ut så där?" var hans första kommentar.
Nu är ju detta ett tag sedan, att nyansen blev åt det kolsvarta hållet menar jag. Och de rungande klagomålen har lagt sig en aning. Men tycka att det klär mig, det gör han nog aldrig.
När jag sedan lät lockarna falla (heter det lockar även om håret är absolut spikrakt? det heter ju hårlock ändå liksom.) blev det ännu mer protester. Stackars föräldrarna mina. En revolt vid 25 års ålder, vart gick det snett? är nog deras främsta tankegångar.
I alla fall så vart det dags igår igen. Att gå loss på håret med färgkletet. Efter att ngn, som inte här nämns med namn för sin egen skull, kletat ner både hals, panna, öron och faktiskt även en del hår med färgen, så återstod ju väntan. Kliar och bränner gör det. Och att det denna gång såg blått ut, främst i pannan dock, gjorde mig en aning skakis.
Resultatet blev trots allt bra. Bättre än den gången jag försökte göra det på mig själv. Kan tilläggas att håret då va dryga halvmetern längre. Av någon konstig anledning så finns det sedan den gången mystiska bruna fläckar på de annars så vita väggarna i badrummet och även golvet och kaklet har fått sig lite konstiga nyanser. Ett råd är alltså att inte tappa färgflaskan under pågående färgning. Om du mot alla odds skulle göra det så gapskratta inte bara åt det och vänta absolut inte med att torka bort det tills du är färdig.
Så idag är jag alltså nyfärgad och fin (ha ha ha pappan) i det nyfriserade håret.
Men ansiktet har lite konstiga grå/blå fläckar, undrar just hur länge de sitter i....
Att anlita samma färgare igen tål nog att funderas på.
Simma lugnt!
Puss på er
Till föräldrarnas, främst far mins, förtret är jag numera även en kortklippt, svarthårig tös.
"Ska du se ut så där?" var hans första kommentar.
Nu är ju detta ett tag sedan, att nyansen blev åt det kolsvarta hållet menar jag. Och de rungande klagomålen har lagt sig en aning. Men tycka att det klär mig, det gör han nog aldrig.
När jag sedan lät lockarna falla (heter det lockar även om håret är absolut spikrakt? det heter ju hårlock ändå liksom.) blev det ännu mer protester. Stackars föräldrarna mina. En revolt vid 25 års ålder, vart gick det snett? är nog deras främsta tankegångar.
I alla fall så vart det dags igår igen. Att gå loss på håret med färgkletet. Efter att ngn, som inte här nämns med namn för sin egen skull, kletat ner både hals, panna, öron och faktiskt även en del hår med färgen, så återstod ju väntan. Kliar och bränner gör det. Och att det denna gång såg blått ut, främst i pannan dock, gjorde mig en aning skakis.
Resultatet blev trots allt bra. Bättre än den gången jag försökte göra det på mig själv. Kan tilläggas att håret då va dryga halvmetern längre. Av någon konstig anledning så finns det sedan den gången mystiska bruna fläckar på de annars så vita väggarna i badrummet och även golvet och kaklet har fått sig lite konstiga nyanser. Ett råd är alltså att inte tappa färgflaskan under pågående färgning. Om du mot alla odds skulle göra det så gapskratta inte bara åt det och vänta absolut inte med att torka bort det tills du är färdig.
Så idag är jag alltså nyfärgad och fin (ha ha ha pappan) i det nyfriserade håret.
Men ansiktet har lite konstiga grå/blå fläckar, undrar just hur länge de sitter i....
Att anlita samma färgare igen tål nog att funderas på.
Simma lugnt!
Puss på er
Kommentarer
Trackback
