Såpopera
Jag tror att pjäsen om mitt liv egentligen är en såpopera.
Ni vet en sån där amerikansk som går på femman mitt på dagen. Den som man ser när man är hemma och är sjuk. Man ligger i soffan, hostar och dricker te och tycker allmänt synd om sig själv. Sen skrattar man åt den komiska handlingen i den där usla såpan som man av händelse har på på TV:n för att det enda som annars visas kl tolv på en vardag är de där käcka matlagningsprogrammen. Möjligtvis är det TV-shop på trean.
Man skrattar åt de usla skådespelarna och missar man tio minuter så har någon helt plötsligt mördats, bytt partner för tredje gången eller fallit i koma.
Ungefär så känner jag just idag. Jag tappade bort mig i handlingen en kort sekund och sen hade allting gjort en u-sväng. 180 grader åt ett helt annat håll.
Hur är det möjligt att mitt liv gör u-sväng efter u-sväng, färdandes i 250 km i timmen? Medan andras liv går som en söndagsåktur bland gärdsgårdar och kossor på landet. Varför färdas jag på en ständig autobahn med fem körfält?
För en gångs skull vill jag ha en stillsam åktur bland vackra sjöar och bokskog.
Fast å andra sidan kanske jag hade drabbats av en ofantlig rastlöshet. Jag gör det ibland. Helst tidigt på morgonen när resten av världen vill sova minst fyra timmar till.
Då spritter Bea av alldeles galet mycket energi. Vilket gör omgivningen så irriterad att den vill slå mig i huvudet med en slägga.
Men när rastlösheten lägger sig och energinivån blir normal, då kan jag nog erkänna att även jag vill ha en dos av kobajs och myggor i 20 km i timmen längs en grusväg kantad av björkar.
Ni vet en sån där amerikansk som går på femman mitt på dagen. Den som man ser när man är hemma och är sjuk. Man ligger i soffan, hostar och dricker te och tycker allmänt synd om sig själv. Sen skrattar man åt den komiska handlingen i den där usla såpan som man av händelse har på på TV:n för att det enda som annars visas kl tolv på en vardag är de där käcka matlagningsprogrammen. Möjligtvis är det TV-shop på trean.
Man skrattar åt de usla skådespelarna och missar man tio minuter så har någon helt plötsligt mördats, bytt partner för tredje gången eller fallit i koma.
Ungefär så känner jag just idag. Jag tappade bort mig i handlingen en kort sekund och sen hade allting gjort en u-sväng. 180 grader åt ett helt annat håll.
Hur är det möjligt att mitt liv gör u-sväng efter u-sväng, färdandes i 250 km i timmen? Medan andras liv går som en söndagsåktur bland gärdsgårdar och kossor på landet. Varför färdas jag på en ständig autobahn med fem körfält?
För en gångs skull vill jag ha en stillsam åktur bland vackra sjöar och bokskog.
Fast å andra sidan kanske jag hade drabbats av en ofantlig rastlöshet. Jag gör det ibland. Helst tidigt på morgonen när resten av världen vill sova minst fyra timmar till.
Då spritter Bea av alldeles galet mycket energi. Vilket gör omgivningen så irriterad att den vill slå mig i huvudet med en slägga.
Men när rastlösheten lägger sig och energinivån blir normal, då kan jag nog erkänna att även jag vill ha en dos av kobajs och myggor i 20 km i timmen längs en grusväg kantad av björkar.
Kommentarer
Trackback
