Jag och mitt liv
Läste precis lilla Tildas blogg. Du är söt du min lilla pussgurka.
Mycket visdom i dina ord denna gång.
Jag är minsann också huvudpersonen i mitt liv. Det har du faktistk rätt i. Övriga människor skall endast vara biroller. Men ni måste spela dem bra, rollerna alltså. För ibland kan huvudpersonen tappa bort sig i raderna och liksom stå mitt i strålkastarljuset på scenen och blinka bortkommet.
"Va tusan ska jag säga nu? och vad är det egenligen planerat att jag ska göra?"
Ofta känns det bra att ha en utstakad förutbestämd handling i den stora pjäsen som skall föreställa ens liv.
Så att allting som verkar så där halvtskigt och läskigt mitt i, ändå slutar lyckligt och i glädjetårar.
Men just nu är det bara läskigt.
Och den där förutbestämda, noggrannt strukturerade och mången gång omskrivna handlingen i pjäsen om mitt liv, är liksom som bortblåst.
Replikerna som jag uttalar i tron att de är dem rätta, möts av konstiga motrepliker som inte alls passar in i den handling jag bestämt från tidernas begynnelse.
Handlingarna jag begår möts inte alls av de handlingar som sig bör.
Jag blir den handfallna huvudaktrisen som bortkommen står i mitten av händelseförloppet och funderar över var tusan den här pjäsen som skall föreställa mitt liv tar mig härnäst.
Tur att ni, mina kära vänner, utför alldeles fantastiska biroller och gör denna pjäs till ett liv värt att levas.
Ha en toppen fredag mina kära vänner.
Puss
