Pladdran

Önskar att jag kunde gömma mig för mig själv.
Tro mig, jag har gjort flertalet försök.

Första försöket, under sängen. Där gömde man ju alltid sig när man var liten. För spöken när mörkret låg tätt runt en och var alltför skrämmande. Fungerade icke denna gång, jag hittade mig, drog fram mig och utbrast; "varför ligger du här och trycker? vi ska ju åka och träna"
Andra försöket, garderoben. Där gömde jag mig alltid när vi lekte kurragömma. (varför heter det kurragömma? vad är kurra? aha det gör ju duvor. nä de kuttrar ju.) Iaf, detta var inte heller ett säkert gömställe. Jag hittade mig även där och öppnade dörren så ljuset flödade in och uppdagade mitt gömställe.
Tredje försöket, i garaget. Där vet jag inte varför jag försökte gömma mig. Rätt dumt. Visste ju att jag skulle hitta mig där. När bilen skulle backas ut för en färd till apoteket fann jag mig där, bakom cyklarna. "Va sitter du där för? Vi måste köpa panodil mot baksmällan."

Sen gav jag upp.
Jag kan inte gömma mig för mig.