Pladdran

Uppe med tuppen, denna ständiga bakisgrej jag har för mig. Alla normalt funtade människor sover till tolv, minst, dagen efter intagande av alkoholhaltiga drycker.
Jag däremot vaknar alltid klockan sju och kan inte för mitt liv somna om.
Lika bra att kliva upp ur sängen på en gång.

Efter intagande av ungefär en liter vatten och två panodil, och med övertygelsen att jag aldrig skall dricka mer, var jag utanför ytterdörren.
Walkingpjucksen var på och med Pink i öronen gav jag mig iväg.
Trodde att baksmällan skulle jagas bort med en långpromenad.
Men trots att jag försökte i två timmar lyckades jag inte det minsta.
200 m från min ljuvligt sköna soffa och tv-zappande (om jag hade haft min fjärrkontroll...) plingar mobilen.
"Skall vi ta en promenad på Galgberget?"
Jag tittar längtansfullt på soffan när jag tvingar ner frukostmackan (jag skall aldrig dricka mer).
På med walkingpjucksen igen.
En lika pigg och glad Jullan med lika snabba pjucks som mina, sen bar det av.
Bilen som heter Pink och är vit, vilket igårkväll var hysteriskt roligt, mötte oss även idag.
Galgberget bestegs med raska kliv.
Gårdagens bravader blev genomgångna. Likaså vad som senare idag skall intagas i matväg, när magen känner sig redo. (jag skall aldrig dricka mer)

Kontentan av dagens två gigantsikt långa promenader är att det är roligare att promenera med pratsamt sällskap.

Nästa uppdrag denna bakfylledag är hämta bil i Harplinge.
Spännande.