En deppig dag
Vaknade 09:27 med en konstig känsla i magen.
Gick upp och satte på kaffe.
Startade datorn och sade gomorron till vännen som också vaknat nyligen. Musik började utbytas.
Morgontidningen slogs upp. Kaffet hälldes upp. I total avsaknad av hungerskänslor avstod jag frukostmackan.
Känslan i magen gjorde sig påmind igen.
Någon timme passerade framför datorn i en ganska djup konversation. Kan man konversera skriftligt, eller är de bara ord som egentligen aldrig har uttalats?
Walkingpjucksen åkte på precis som vanligt. Med min underbara Marit Bergman i öronen (tack för albumet vännen) började dagens promenad mot ännu en ledig dag.
Ungefär i höjd med Örjansvall kände jag igen känslan som infunnit sig sedan ögonen slogs upp.
Sorgsenhet.
Jag är aldrig beredd när den kommer.
Därför blir den alltid starkare än jag klarar av.
Resten av promenaden var ett töcken av tankar.
Hemma intog jag min sena kombination av frukost och lunch.
Lade mig sedan, som alltid när känslan finns där, på golvet i vardagsrummet. Musiken brukar jaga den på flykt.
Men idag fick jag inse mig besegrad. Den är här för att stanna.
Får göra mitt bästa för att dagen delad med sorgsenheten ska kännas så bra som möjligt.
Bakom glädje och skratt kan döljas ett rått, hårt och känslolöst temperament. Men bakom sorgen finns ingenting annat än sorg.
Gick upp och satte på kaffe.
Startade datorn och sade gomorron till vännen som också vaknat nyligen. Musik började utbytas.
Morgontidningen slogs upp. Kaffet hälldes upp. I total avsaknad av hungerskänslor avstod jag frukostmackan.
Känslan i magen gjorde sig påmind igen.
Någon timme passerade framför datorn i en ganska djup konversation. Kan man konversera skriftligt, eller är de bara ord som egentligen aldrig har uttalats?
Walkingpjucksen åkte på precis som vanligt. Med min underbara Marit Bergman i öronen (tack för albumet vännen) började dagens promenad mot ännu en ledig dag.
Ungefär i höjd med Örjansvall kände jag igen känslan som infunnit sig sedan ögonen slogs upp.
Sorgsenhet.
Jag är aldrig beredd när den kommer.
Därför blir den alltid starkare än jag klarar av.
Resten av promenaden var ett töcken av tankar.
Hemma intog jag min sena kombination av frukost och lunch.
Lade mig sedan, som alltid när känslan finns där, på golvet i vardagsrummet. Musiken brukar jaga den på flykt.
Men idag fick jag inse mig besegrad. Den är här för att stanna.
Får göra mitt bästa för att dagen delad med sorgsenheten ska kännas så bra som möjligt.
Bakom glädje och skratt kan döljas ett rått, hårt och känslolöst temperament. Men bakom sorgen finns ingenting annat än sorg.
Kommentarer
Postat av: Tilda
Men min älskade Beatrice, du kan inte låta dig nedslås av en person. För jag antar att denna person har en del i detta. Personen i fråga vill bara detta, att du ska må lika dåligt som kanske han gör, men det är du inte värd. Du är värd något mycket bättre! Imorgon ska jag in till Halmstad, jag hör av mig till dig, så kanske vi kan ses o ta en fika eller vad som helst? Du har väl bakat? :) Puss sötnos <3
Trackback
