Pladdran

Om intrycket av mig är konstig  så kommer det efter dagens fullständigt ointressanta inlägg snarare att vara störd.

Bilder och meningar ploppar upp i mitt huvud titt som tätt. Snarare tätt tror jag. Vad är titt förresten?
Vet inte riktigt hur andras hjärnor fungerar men förhoppningsvis och förmodligen inte som min.

Skrika får jag ofta lust till.
Skrika på människor som agerar dumt eller helt enkelt är dumma.
Men man får inte skrika på människor som man inte känner. På människor som man känner kan man få skrika ibland. Bäst är om de då skriker tillbaks. Finns ingenting som är så frustrerande som att skrika och vara alldeles galen på en människa som är alldeles lugn.
Lugna människor gör mig nervös.

Bilder av mig själv, och allt som oftast även av andra, klickar i mitt huvud. Ungefär som du blippar fram bild efter bild i en digitalkamera.
Bea som är framme och känner på en punkares röda tuppkam. Härligt de där taggarna känns mot fingertopparna. Undrar vad det är som får det så där hårt och sticksigt.
Bea som med en gigantiskt motorsåg sitter ovanpå biltaket och kapar av allt utmed vägen, ungefär i höjd med antennen där bak på taket.
Mamman längre fram i gången på maxi med ungen sittandes i vagnen, som pillar på varenda pryl längs inhandlingsrutten. Hon får plötsligt nog och svingar ungen ungefär som de svingar släggan på friidrottstävlingar på tv, sedan släpper hon honom och han svischar förbi precis ovanför mitt huvud. Jag känner vinddraget i håret.

Meingar och ord sipprar allt som oftast ur min mun. Helt ofrivilligt kan jag försvara mig med. Ibland förstår jag inte ens själv att jag uttalat dem, förrän någon i min omgivning svarar.
Men oftsast stannar orden inne i min komplexa och smått lustiga hjärna, och förblir just tankar.
Varför har tant så där blått hår? Är det medvetet eller bara något som blir liksom?
Måste du klia dig så där på skinkan hela tiden, du står ju mitt på torget.
Uiiii, nu har han rört precis alla nektarinerna med sina smutsiga fingrar. Vem vet vart han varit med dem.
Ungen har fullt med snor i hela näsan, borde inte hans mamma se det? Jag ser ju det.

Jag tycker att det är jobbigt med tysta människor.
Jag pratar och pillar med allt möjligt om jag råkar ut för en människa som bara svarar med ett tyst hummande, som bara sitter rätt upp och ner och bara är.
Munnen min går som en gräsklippare ungefär. Ju tystare du är desto snabbare frekvens av ord kommer ur min mun.

Störd och i behov av professionell hjälp, kan vara så.
Men tråkighet, det är sällan jag drabbas av detta omen.