Pladdran

Desperation!
Jag dök ner i asken med Merci. Att asken tillhörde den älskade spelade mig ingen som helst roll. Glufsade i mig en bit. Men sen kom det faktiskt existerande dåliga samvetet. Istället för att mula mig vidare genom hans choklad sprang jag mot kylskåpet. Att jag tagit en kan väl inte märkas? Och om det skulle märkas så blir han säkert inte arg.
Det stora kexchokladet hade jag inte mage att öppna.
Fick syn på den sedan kakbaket överblivna blockchokladen.
Mumsade i mig en stor bit innan jag kom på att det var rätt äckligt.
Händerna sökte sig i desperation mot skafferidörren. Av sockerkakan som var alldeles för gammal avskars en liten bit. Även denna glufsades på en stund innan jag kom på att även denna var rätt torr och äcklig. Den åkte i sophinken.

Efter en stunds avslappning och fokusering på golvet i vardagsrummet kom jag på att jag kanske inte var så desperat ändå. Panikattacken efter godis lade sig.
Jag åt en macka med lite skagenröra istället.

Nu skall jag ta mig en dusch, diska och sedan krypa ner i soffan med min bok.
Snön kommer ner horisontellt. Fyyyyyyyyy vilket väder.
Jag är glad att jag är inomhus.

Hörde jag knystas att det kanske kommer en pizza hem med världens underbaraste människa?