Pladdran

Efter ännu ett samtal är jag lite lugnare.
Inget förhastat beslut begärdes.
Tid att fundera. Tid att besluta.
Jag känner din kropp bakom min. Mitt huvud mot ditt bröst. Dina armar som sluter mig i din famn. Och jag är fullkomligt trygg.
Plötsligt blir det läskiga spännande.
Vi kanske behöver det här båda två.
Tankarna befinner sig inte vid protokollet jag måste renskriva. Inte heller vid apparaten jag måste testköra.
Det är fredag at last och jag är en lycklig flicka. Lycklig men samtidigt skräckslagen och förvirrad.
Jag behöver din famn.